Import av Tropheus
Artikel av Christian Alfredsson
Att köpa vildfångad Tropheus är en av de stora drömmar man har som tropheusfreak. Att fritt få välja från allt det en fångststation kan erbjuda känns riktigt lyxigt. Jag fick via Nols Ciklidhobby och Akvarieteknik, möjlighet att köpa en låda med valfria Tropheus. Jag kunde välja olika storlekar och även blanda arter i lådan.
Om jag valde vuxna hade jag fått en art. Istället tog jag ett småsnålare alternativ och beställde 100 stycken. Tropheus av två olika arter. Dessa skulle då enligt listan vara mellan 4-7 centimeter. Leveransen av fisken ville jag ha direkt när lådan kom till Sverige. Detta av två anledningar, dels så har man möjlighet att acklimatisera dem fortare själv och dels kan man få tag i just den sort man vill ha.
Försenat flyg
Jag beställde fiskarna i början av augusti och de skulle komma i mitten av september. I mitten av oktober ringer Kent och säger: – På onsdag kl. 15 hämtar jag dem i Örebro. Jag ringer när jag packat klart.
Vid fyratiden ringer telefonen. Kent meddelar att han är i Örebro och att han kommer att bli försenad pga. strul med flyget. Han lovar att ringa senare. Fisken lämnade Arlanda vid åttatiden och packades sedan om i Örebro. Klockan halv två på natten ringer Kent och talar om att han är i Trollhättan. Dags att ringa min kompis Egon (som hade lovat att följa med), för att sedan sätta sig i bilen och åka till Nol.
Det tog flera månader innan ”bärnstenarna” blev så här snygga.
Foto: Christian Alfredsson
Det låg döda fiskar i påsarna så jag hällde allt i hinkar för att lufta igenom vattnet. Man kan tro att alla i hinken är döda.
Foto: Christian Alfredsson
Döda fiskar
När vi kom fram gällde det att snabbt ta hand om lådan med fiskar. Kent sa att sådana här förseningar kan vara riktigt kritiska för fisken. Han hade dock tittat till dem i Trollhättan och sa att de såg bra ut. Vi ville hem och koppa in dem så fort som möjligt, men tog det lugnt pga. den kurviga vägen.
När vi kom hem med dem fick vi en chock! Fiskarna låg ner och det var tre döda i påsarna. Snabbt tömde vi påsarna i de hinkar jag hade förberett. Alla fiskar låg ner och flämtade. Efter 15 minuter så började några resa på sig. Efter en halvtimme var det lite mer liv. Vi tog då beslutet att flytta över dem till karen som de skulle gå i. I all hast hade vi dock blandat arterna. Det gick dock bra att dela upp dem efteråt.
Som en panikåtgärd slängde vi i fiskarna i ett akvarium. Tilläggas ska att det nästan var morgon och dags att gå till jobbet, vilket kan påverkat beslutet.
Foto: Christian Alfredsson
Jag radade upp de döda fiskarna så att jag kunde fotografera och skicka det in till dem som jag direktimporterat från. Även om man tar hela risken själv kan det vara bra att skicka över resultatet inför framtida importer.
Foto: Christian Alfredsson
Lite sömn
När vi lämnade akvarierummet så såg ”bärnstenen” ut att klara sig, medan ”chaitikan” var i betydligt sämre kondition. Alla låg ner i akvariet och flämtade. Orsaken kan ha varit att de var mindre i storlek.
Jag sov 2 x 1 timme på natten. Kl. 6.00-8.00 skulle jag oturligt nog ha en större serveruppgradering på mitt jobb. Inte nog med det utan vi skulle också köpa in ett nytt ärendehanteringssystem och just denna dag skulle vi skriva avtal med allt vad det innebär, dvs. möte som började kl. 9.00. Det blev en hel timme över för att åka hem och kolla till fiskarna, om nu inte serverinstallationen krånglat. Tur att man har bra kollegor!
Redan nästa dag hade många fiskar piggnat till.
Foto: Christian Alfredsson
Efter någon vecka åt de till och med riktigt bra. Men trots det ska man vara försiktig med matningen första månaden.
Foto: Christian Alfredsson
Mirakel, ...eller inte
Hemma hade ett mirakel skett. En ”bärnsten” och två ”chaitika” hade dött under natten men övriga var pigga och simmade som vanligt. Jag kom på att Roger Person tidigare skrivit en artikel om import och att man söver fisken. Mailade Jocke på Akvarieteknik och frågade, han fick följande svar från fångststationen: ”We use sulfadimidin and sedative (depending on species) as shipping water”. Med andra ord, så hade de sövt fisken, så det var inget mirakel utan helt naturligt.
Till att börja med matade jag med spirulinaflingor. Dessa mottogs inte väl så jag fick gå över till räkmix efter några dagar. Antar att den påminner om det de äter naturligt för det var inga problem. De första 2 månaderna matade jag dem sparsamt. Målet är att få igång alla utan att de dör av svullna magar. Efter hand fick de mer mat.
”Bärnstenen” är placerad i mitt finaste akvarium för de är så oerhört vackra. De är en av de vanligaste och billigaste arterna men ändå så vackra. Idag (läs årsskiftet 2005) så har jag två vackra grupper med Tropheus. Ett par till har dött under hösten. Det har berott på att den inte accepterat maten och svultit.
Tropheus moorii, Linangu. De köptes som Linangu, men Ad Konings sa att de var från Nangu när jag visade bilderna för honom. Dessa är också vildfångade. Skillnaden var att jag köpte dem via en affär och jag betalade för de fiskar som levde efter 3 veckors karantän. I detta fallet klarade sig alla 30.
Foto: Christian Alfredsson
”Bärnsten” är en av klassikerna bland Tropheus och man kan förstå det när man ser dem.
Foto: Christian Alfredsson