Tre är en för mycket
Artikel av Christian Alfredsson
De senaste femton åren har man hört att man för att lyckas hålla och odla Tropheus måste ha dem i stora stim och i artakvarium som är dimensionerade för så många fiskar. Jag har fyra stycken av en sort och det går ganska bra fast med lite trixande.
I början av 90-talet var jag och Egon hos Urban i Vänersborg. Jag kommer ihåg hur grymt mycket snygga Tropheus han hade i lokalen. Den bild som har etsat sig fast mest var karet där han hade arton honor av Tropheus sp. ”black”, Pemba som tuggade. Själv köpte jag yngel från Tropheus moorii ”ilangi”. Föräldrarna var supersnygga men ynglen blev tyvärr aldrig lika gula. Egon har alltid gillat Tropheus brichardi, Urban hade köpt två lådor med Tropheus brichardi, Kipili. Efter lite tjat så köpte Egon halva gruppen, totalt var det trettio fullvuxna vildfångade fiskar som följde med hem till Alingsås.
Produktiva
Den gruppen producerade under en period grymt mycket yngel. Kan vara så att det är en av de mer produktiva tropheusarna? Jag själv tyckte alltid att de var bruna och ganska fula. Egon sålde av nästan alla yngel och föräldrarna dog ut, av någon anledning hade han kvar en hane. Denne bråkstake fick jag av honom när jag hade problem med att mina Tropheus sp. ”ikola” slog ihjäl varandra. Han lugnade ner gruppen genom att ta akvariet som sitt revir. Det blev mindre lekar på kejsarna men de levde åtminstone. När kejsarna hade blivit runt fyrtio stycken flyttade jag dem till ett 600-liters akvarium med inredning. Brichardin fick följa med för jag hade börjat gilla den jämnbruna fisken. Framförallt det vackra ögat är tilltalande.
Fakta
Vetenskapligt namn: Tropheus brichardi
Handelsnamn: Kipili-brichadi
Utbredning: Vid Kipili i Tanzania.
Temperatur: 23 – 26°C
pH: 7,8 – 9,0
Storlek: Hanar kan bli upp till 14 cm, medan honorna är något mindre.
Naturlig miljö: Förekommer i klippbiotoper och i övergångszonen mot sandbotten.
Akvariestorlek: 150 cm och 400 liter.
Lekbeteende: Munruvare.
Föda: Den naturliga födan består huvudsakligen av alger.
Auktionsfynd
Brichardihanen hade gått ensam i säkert fem år tills jag var på auktion. Ett av utropen var tre stycken vildfångade honor. Det var TroffeMicke som troligen hade dem över. Ingen annan ville ha dem så jag gjorde antagligen världens fynd.
Hemma hade jag förberett ett antal akvarier som jag alltid gör när jag ska på auktion. Alla honorna placerades i ett 300-liters akvarium. När jag kollade akvariet nästa dag var det världens fight. Jösses vad de slogs. Jag placerade dem i var sitt akvarium, där de fick gå med diverse andra tanganyikaciklider. Efter en vecka släppte jag ner hanen till en av honorna. Konstigt nog ville ingen slåss utan de simmade snällt bredvid varandra i akvariet. Då och då lockade hanen men inte så intensivt som jag sett hos andra tropheusar. Dessutom blev båda supersnygga! Vackra gula ränder och med lite fantasi så var hanen knallblå på stjärtfenan.
Tropheus brichardi en av honorna.
Foto: Christian Alfredsson
Tropheus brichardi, en grupp yngel.
Foto: Christian Alfredsson
Yngel!
Det var så här i ett par månader tills de lekte. Efter lek var de lika bra kompisar som innan men jag flyttade i alla fall honom till den andra honan. Honan som lekt blev så brun som man är van att se dem. I och med att hon gick tillsammans med lite sandlekare från Tanganyikasjön så tog hon mycket bra hand om ynglen. När de var cirka två centimeter flyttade jag tio yngel till ett annat akvarium för uppväxt. Hanen går nu med den andra honan och de är lika bra kompisar som han var med den första. Akvarierna är inte inredda med gömställen utan mer med runda stenar i lite högar. Jag blandar friskt med andra tanganyikaciklider. Egentligen är det väl endast prinsessor som inte gillar sällskapet av Tropheus, och den honan har lite mer begränsat simutrymme. Andra arter som Egon odlat på samma sätt är Tropheus sp. ”mpwimbe red cheek” och Tropheus brichardi ”gold”.
Ett par
Om man har ett enda akvarium där man har tanganyikaciklider så skulle det med min teori gå att enbart hålla ett par Tropheus. Har man dessutom gömställen så kan ju den jagade gömma sig. Jag skulle i första hand prova Tropheus duboisi eller Tropheus brichardi.