Astatotilapia calliptera

Günther, 1894
Astatotilapia calliptera.
Foto: Viktor Sundberg

Snabbfakta

Grupp: MalawicikliderRovfiskar och övriga
Max Storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
27 °C
pH: 7.5 –
8.5
Rödlistning: Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Astatotilapia calliptera beskrevs ursprungligen som Chromis callipterus av Günther år 1893. Arten har haft flera vetenskapliga namn genom historien, som Ctenochromis callipterus, Tilapia calliptera, och Haplochromis callipterus. Det finns flera synonymer som Tilapia swynnertoni, Haplochromis centropristoides och Neochromis simotes nyassae. Ett vanligt handelsnamn är ”Eastern Happy”.

Vad namnet betyder

Astatotilapia är sammansatt av grekiskans ”astatos” (instabil) och ”tilapia” (ciklidsläkte). Artepitetet calliptera är sammansatt av ”kallos” (vacker) och ”pteron” (fena), vilket syftar på äggfläckarna i rygg- och analfenan.

Utbredning

Har en stor spridning i Östafrika och finns i Malawisjön och dess avrinningsområden, Shirefloden samt Chiuta- och Chilwasjöarna. Den finns också i floder som Lower Zambezi och i Pungwe- och Buzi-systemen samt på Moçambiques kustslätt från Rovuma- och Ruvumafloden söderut till Savefloden. I Malawisjön är den spridd över hela sjön. Artens typlokal är Malawisjön, utan närmare preciserad plats.

Storlek och utseende

Hanar av Astatotilapia calliptera blir i sin naturliga miljö upp till 11 cm, men kan bli större i akvarium. Honor är mindre än hanarna och blir sällan mer än 9 cm. Hanarna har också starkare färger samt fler och tydligare äggfläckar än honorna. Det är ganska stora utseendemässiga variationer mellan olika populationer. Könsmogna hanar är oftast mestadels gula med inslag av orange färg på huvudet, samt svarta markeringar på kinderna.

Foder

Det är en allätare som lever på vad den kommer över. Det är oftast sniglar men det kan också vara plankton, små ryggradslösa djur, småfisk, alger eller växter. I akvarium accepteras alla foder men den bör ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är proteinrik räkmix och torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Den hittas i en mängd olika miljöer som sjöar och deras avrinningsfloder, träsk och större bäckar. I Malawisjön lever den i flera olika miljöer, ofta på grunt vatten med sandbotten och bestånd av Vallisneria, men också i övergångszonen mot klippmiljöer. Den lever ofta på grunt vatten ner till cirka 5 meters djup.

Akvarium

Akvariet som bör rymma minst 200 liter kan med fördel inredas med ett finkornigt bottenmaterial, stenformationer och med Vallisneria eller andra tåliga växter. Det är viktigt att det finns tillgång till många gömställen.

Lek

Det är en maternal munruvare. Leken sker ofta i tunnlar som hanen gräver intill klippor eller bland Vallisneria-rötter, leken kan också ske i en grotta bland klippor. Äggen befruktas utanför honans mun som sedan tar upp dem och ruvar i 2-3 veckor. Efter att ynglen blivit frisimmande fortsätter honan att skydda dem under ytterligare cirka en vecka, ofta i vegetationsområden. Kullstorleken varierar mellan 30 och 50 yngel.

Allmänt

Astatotilapia calliptera är aggressiv både inom den egna arten och mot andra arter. Därför är det viktigt med tillgång till gömställen för jagade fiskar. Bra sällskap är andra robusta arter i liknande storlek. Arten tolererar stora variationer av vattenvärden vilket kan ha bidragit till dess stora spridning. Detta kan också ha bidragit till att arten har funnits så länge utan att ha specialiserat sig och gett upphov till nya arter. Idag finns en känd lokal variant med annorlunda färgsättning. Den finns vid Chizumulu Island i Malawisjöns mellersta del, den tros vara en egen art och kallas Astatotilapia sp. ”calliptera chizumulu”.
Astatotilapia calliptera.
Foto: Josefin Borglin
Astatotilapia calliptera vid Thumbi East.
Foto: Ad Konings

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia