Astatotilapia sp. 'red tail'

Astatotilapia sp. ’red tail’, hane.
Foto: Kjell Begby

Snabbfakta

Grupp: Viktoriaciklider (och från kringliggande område)
Max Storlek: 10 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.5 –
8.5
Rödlistning: Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Astatotilapia sp. ’red tail’ är ett provisoriskt namn i väntan på att arten ska beskrivas vetenskapligt. Andra förekommande namn är Haplochromis sp. ’44’, Haplochromis sp. ’red tail’, Astatotilapia sp. ’thick skin’ och Haplochromis sp. ’thick skin’.

Vad namnet betyder

Haplochromis är sammansatt av grekiskans ”haploos” (enkel), och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Handelsnamnet ’red tail’ syftar på hanarnas röda stjärtfenor.

Utbredning

Artens utbredning är inte helt kartlagd med den förekommer troligen runt hela Viktoriasjön. Den har exporterats från både Kenya och Uganda.

Storlek och utseende

Astatotilapia sp. ’red tail’ är en relativt liten art som blir cirka 10 cm. Den har en ljusgul kropp med flera vertikala band. Könsmogna hanar får en orange till orangeröd färg på kroppssidorna. Ryggfenan kan vara nästan helt röd eller ha många röda fläckar, en egenskap som även honor kan ha. Ett utmärkande drag är den smala, från sidorna sammanpressade munnen. Färger och mönster kan variera mellan olika populationer.

Foder

Den naturliga födan består främst av insektslarver och insekter. I akvarium accepteras de flesta foder, men kosten bör spegla artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix och torrfoder med högt proteininnehåll, kompletterat med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten lever oftast på grunt vatten i miljöer med sandbotten, eller i övergångszonen mot klippor.

Akvarium

Akvariet för Astatotilapia sp. ’red tail’ bör rymma minst 250 liter och inredas med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gott om gömställen. Det är också viktigt att det finns gott om simutrymme. Inkludera gärna också områden med tät växtlighet för att efterlikna dess naturliga miljö. Använd tåliga växter, exempelvis Anubias, Microsorum och Vallisneria.

Lek

Det är en maternal munruvare med en typisk kullstorlek på 20–35 yngel. Leken sker ofta på en flat sten eller klippa. Honan lägger äggen och plockar genast upp dem i munnen. Hanens äggfläckar på analfenan lurar honan att ”plocka upp” dem, varvid hanen passar på att befrukta äggen. Efter leken ruvar honan ägg och larver i 20-24 dygn.

Allmänt

Astatotilapia sp. ’red tail’ är en förhållandevis aggressiv art som bör ha sällskap av arter med liknande temperament och hållas i större grupper. Det är en av de mest spridda viktoriacikliderna inom hobbyn. I likhet med många malawiciklider kan den gräva ner sig i bottensanden när den blir skrämd. Den har ofta förväxlats med Haplochromis obliquidens och Haplochromis brownae.
Astatotilapia sp. ’red tail’, hane.
Foto: Kjell Begby
Astatotilapia sp. ’red tail’, lekande par.
Foto: Kjell Begby

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia