Aulonocara stuartgranti

Meyer & Riehl, 1985
Aulonocara stuartgranti, Chitimba Bay.
Foto: Johan Nydén

Snabbfakta

Grupp: MalawicikliderAulonocara-gruppen
Max Storlek: 12 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
27 °C
pH: 7.5 –
8.5
Rödlistning: Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Aulonocara hansbaenschi, Aulonocara steveni.

Arten har ett flertal handelsnamn, här är några exempel:
’Bi-Color 500’ – En odlingsvariant.
’Blue Neon’ – Från Hai Reef och Chiwindi.
’Flametail Peacock’ – Från Ngara.
’Flavescent Peacock’ – Från Usisya, känd för sin gula färg.
’Flavimanus’- Från Mdoka
’Kaiser’ – Från Chiloelo, blå med gult band på den främre delen av kroppen.
’New Yellow’ – Troligtvis en urvalsodlad variant med okänt ursprung.
’Red Flush’ – Från Chiloelo, samma som ’Kaiser’ men med rött band.

Vad namnet betyder

Aulonocara är sammansatt av grekiskans aulos (rör) och kara (huvud), vilket syftar på de små sensorer som finns i håligheter på huvudets undersida hos alla arter i släktet. Dessa sensorer används för att lokalisera föda i bottensedimentet. Artepitetet stuartgranti hedrar ciklidexportören Stuart Grant (1937-2007) som haft en väldigt stor betydelse både för akvariehobbyn, och för forskningen om malawiciklider.

Utbredning

Den förekommer längs hela den nordvästra kusten mellan Ngara och Kande Island. På den västra kusten mellan Ruhuhu River i Tanzania och Luwala Reef i Malawi. Typlokal är strax söder om Chilumba.

Storlek och utseende

I naturen når hanar en längd på upp till 13 cm, medan honor är något mindre. I akvarium kan de bli större. Utseendet på könsmogna hanar varierar mycket mellan olika populationer. Oftast är de övervägande blå med inslag av gult eller rött, men det finns undantag som är övervägande gula. Honor och ungfiskar är grå till ljusbruna med mörka tvärgående band.

Foder

I sin naturliga miljö livnär sig arten främst på små ryggradslösa djur och sniglar som silas fram ur bottensedimentet. Alla arter i släktet Aulonocara har små, tryckkänsliga porer på undersidan av huvudet, vilka används för att lokalisera födan. I akvarium bör det ges en varierad diet med räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten lever i övergångszonen där sandbotten övergår till miljöer med stenar och klippor, oftast på djup mellan 10 och 25 meter.

Akvarium

Ett akvarium för Aulonocara stuartgranti bör rymma minst 250 liter och ha ett finkornigt bottenmaterial. Stenformationer som skapar gömställen efterliknar artens naturliga miljö och hjälper till att minska stress, skapa naturliga revir och minska aggressioner. Eftersom arten i sin naturliga miljö söker sin föda i bottensubstratet är öppna sandytor också viktiga.

Lek

Aulonocara stuartgranti är en munruvande art där hanar håller revir runt grottor bland klippor som gränsar till sandbotten. De försvarar reviret mot andra hanar av samma art. Honorna bildar små grupper och håller sig över sanden mellan hanarnas revir. Efter uppvaktning sker leken i hanens grotta. Honan ruvar äggen i cirka tre veckor och drar sig tillbaka till skyddade områden under denna tid. Normal kullstorlek är mellan 25-50 yngel.

Allmänt

Aulonocara stuartgranti är en lugn och relativt fredlig ciklid som hålls bäst med 2-3 honor per hane, och tillsammans med andra fredliga ciklider i liknande storlek. Välj arter som skiljer sig så mycket som möjligt utseendemässigt för att minska aggressioner. Exempel på lämpliga medinvånare är arter ur släktena Lethrinops och Copadichromis. Det är oftast olämpligt att hålla olika Aulonocara-arter tillsammans eftersom det finns risk för hybridisering, särskilt om honorna liknar varandra.
Aulonocara stuartgranti, hona.
Foto: Michael Persson
Aulonocara stuartgranti, hane från Chitimba Bay, Malawi.
Foto: Michael Persson
Aulonocara stuartgranti, hane från Cóbuè, Moçambique.
Foto: Michael Persson
Aulonocara stuartgranti, Ngara.
Foto: Aleksander Danielsen
Aulonocara stuartgranti, Usisya.
Foto: Viktor Sundberg
Aulonocara stuartgranti, Usisya.
Foto: Christian Alfredsson

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia