Cunningtonia longiventralis
Boulenger, 1906
Cunningtonia longiventralis, hane vid Ulwile i Tanzania.
Foto: Ad Konings
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 – 26 °C
pH: 7.7 – 9.2
Handelsnamn och synonymer
–
Vad namnet betyder
Cunningtonia efter den brittiske zoologen och antropologen William Alfred Cunnington (1877-1958), som ledde expeditionen där typmaterialet för släktet samlades in.
Epitetet longiventralis från latinets longi (lång) och venter (mage), vilket syftar på artens långa bukfenor.
Utbredning
Förekommer i den södra halvan av Tanganyikasjön, från Mabilibili i Tanzania söderut genom Zambia och norrut längs kusten i Demokratiska Republiken Kongo upp till Kabimba. Typlokal är Niamkolo i Zambia.
Storlek och utseende
Blir upp till 15 centimeter, honor är något mindre än hanar. Utseendet på könsmogna hanar varierar en del mellan de olika populationerna. Oftast är de mörkt grå nästan svarta. De som exporterats mest till hobbyn är varianten från Kipili-området vilken är grå med gul rygg- och stjärtfena, samt från Cape Kachese som är blå med kopparfärg på ryggen. Hanarna har långt utdragna bukfenor, ofta med vita eller gula spetsar. Honor och icke könsmogna hanar är silverfärgade.
Foder
Den naturliga födan består främst av trådalger och kiselalger som betas på stenar. Exempel på lämpliga foder i akvarium är räkmix med en hög andel ärtor/spenat och torrfoder avsett för hebivora (växtätande) fiskar.
Naturlig miljö
Den lever i övergångszonen mellan klippor och sandbottnar, oftast på djup mellan 5 och 10 meter men ibland ner till 20 meter.
Akvarium
Akvariet bör rymma minst 400 liter. Inredningen ska erbjuda både fria simytor och gömställen, samt ett finkornigt bottenmaterial.
Lek
Munruvare med en normal kullstorlek på upp till 35 yngel, men omkring 25 är mer normalt. Hanarna försvarar revir runt kraterbon som grävs i sanden intill stenar. I lekbeteendet ingår att hanen visar darrande rörelser och aggressiva utfall mot rivaler. Honan avger äggen i hanens bo där de befruktas av hanen. Därefter tar honan upp äggen i munnen och bär dem sedan tills de färdigutvecklade ynglen är färdiga att släppa efter omkring tre veckor.
Allmänt
Cunningtonia longiventralis hålls bäst i en grupp med en hane tillsammans med några honor i sällskap av andra inte för aggressiva arter. Cyprichromis och Paracyprichromis som håller till i de övre vattenregionerna är bra sällskap. Tropheus och andra liknande ciklider är olämpligt sällskap eftersom de nafsar efter de långa bukfenorna.
Cunningtonia longiventralis, hane vid Cape Kachese i Zambia.
Foto: Ad Konings
