Cunningtonia longiventralis
Boulenger, 1906
Cunningtonia longiventralis, hane vid Ulwile i Tanzania.
Foto: Ad Konings
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 14 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Cunningtonia longiventralis beskrevs formellt år 1906 av George Albert Boulenger. Det finns inga kända handelsnamn eller tidigare vetenskapliga namn för arten.
Vad namnet betyder
Släktnamnet Cunningtonia hedrar den brittiske zoologen och antropologen William Alfred Cunnington (1877-1958), som ledde expeditionen där typmaterialet för släktet samlades in.
Artepitetetlongiventralis kommer från latinets ”longus” (lång) och ”venter” (mage), vilket syftar på artens långa bukfenor.
Utbredning
Förekommer i den södra halvan av Tanganyikasjön och sträcker sig norrut längs Demokratiska Republiken Kongos kustlinje till Kabimba. Längs den östra kusten når utbredningen som längst till Sibwesa i Tanzania. Typmaterialet samlades in i Niamkolo, nära Mpulungu i Zambia.
Storlek och utseende
Hanar av Cunningtonia longiventralis blir upp till 14 cm, medan honor sällan blir större än 11 cm. Utseendet på könsmogna hanar varierar en del mellan de olika populationerna. Hanarnas färg har geografiska skillnader; oftast är de mörkt grå, nästan svarta men kan också vara blå eller bruna. Vanliga varianter i hobbyn är den från Kipili med blå-brun kroppsfärg och gul ryggfena, samt från Cameron Bay med blå kroppsfärg och kopparfärgad nacke. Hanarna har långt utdragna bukfenor, ofta med vita eller gula spetsar. Honor är ljusgrå och har ofta en svart fläck i ryggfenan.
Foder
Den naturliga födan består främst av trådalger och kiselalger som betas på stenar. Exempel på lämpliga foder i akvarium är räkmix med en hög andel vegetabiliskt innehåll, samt torrfoder avsett för herbivorer (växtätande fiskar).
Naturlig miljö
Arten lever i övergångszonen mellan klippor och sandbottnar, vanligtvis på djup mellan 3 och 10 meter men ibland ner till 20 meter. Hanarna håller oftast till över ren sandbotten där de bygger lekkratrar, medan honorna håller till i närliggande klippmiljöer.
Akvarium
Ett akvarium för Cunningtonia longiventralis bör rymma minst 400 liter. Om det ska vara mer än en hane i akvariet behöver det vara betydligt större. Akvariet inreds med öppna ytor med fin sand där hanarna kan bygga kraterbon, samt med fritt simutrymme och stenformationer som bildar gömställen.
Lek
Arten är munruvare med en normal kullstorlek på upp till 35 yngel, men omkring 25 är mer normalt. Hanarna försvarar revir runt kraterbon som grävs i sanden. I lekbeteendet ingår att hanen utför darrande rörelser och aggressiva utfall mot rivaler. Honan avger äggen i hanens bo där de befruktas av hanen. Därefter tar honan upp äggen i munnen och bär dem sedan tills de färdigutvecklade ynglen är färdiga att släppa efter omkring tre veckor.
Allmänt
Cunningtonia longiventralis hålls bäst i en grupp med en hane tillsammans med några honor för att undvika aggressioner. Den kan hållas i sällskap med andra inte alltför aggressiva arter. Exempel på bra sällskap är Cyprichromis och Paracyprichromis som håller till i de övre vattenregionerna. Tropheus och andra liknande ciklider är olämpligt sällskap eftersom de nafsar efter de långa bukfenorna.
Cunningtonia longiventralis, hane vid Cape Kachese i Zambia.
Foto: Ad Konings
Cunningtonia longiventralis.
Illustration: George Albert Boulenger via Wikimedia Commons.