Haplochromis piceatus

Greenwood & Gee, 1969
Haplochromis piceatus, hane.
Foto: Frøydis Ormåsen

Snabbfakta

Grupp: Viktoriaciklider (och från kringliggande område)
Max Storlek: 10 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
27 °C
pH: 7.0 –
8.5
Rödlistning: Sårbar (VU)

Handelsnamn och synonymer

Haplochromis piceatus beskrevs formellt av Greenwood och Gee år 1969. Den har även haft namn som Yssichromis piceatus, Astatotilapia piceatus, Astatotilapia piceata</em.

Vad namnet betyder

Haplochromis är sammansatt av grekiskans ”haploos” (enkel), och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Artepitet piceatus kommer från latinets ”piceus” som betyder becksvart, och syftar på färgen hos könsmogna hanar.

Utbredning

Arten förekommer i den sydöstra delen av Viktoriasjön längs kustlinjen i Tanzania. Artens typlokal är Napoleonbukten, mittemot Jinja-fängelset i Uganda.

Storlek och utseende

Hanar av Haplochromis piceatus blir upp till 10 cm, och honorna är i regel lite mindre. Könsmogna hanar blir nästan helsvarta med rött i stjärt- och analfenan samt en röd kant på ryggfenan. Hanarna får också mer markerade äggfläckar än honorna. Honor och ungfiskar är silvergrå med en svart längsgående linje på kroppssidorna.

Foder

Artens naturliga föda består huvudsakligen av plankton som fångas på öppet vatten. I akvarium bör den erbjudas en varierad kost bestående av exempelvis räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och daphnia.

Naturlig miljö

Arten lever i öppet vatten nära kusten över bottnar med sand och lera.

Akvarium

Ett akvarium för Haplochromis piceatus bör rymma minst 200 liter, och vara inrett med ett finkornigt bottensubstrat och stenformationer som bildar gott om gömställen. Inredningen kan kompletteras med tåliga växter som Anubias, Microsorum eller Vallisneria.

Lek

Det är en maternal munruvare med en normal kullstorlek på mellan 15 och 30 yngel. Honan ruvar ägg och larver i 2-3 veckor.

Allmänt

Haplochromis piceatus är en relativt fredlig ciklid som kan bli territoriell, särskilt under lek. Den fungerar bra tillsammans med andra fredliga ciklider från Viktoriasjön, men det är viktigt att undvika arter med liknande utseende för att minska risken för hybridisering. Den hålls bäst i en grupp med minst 6–8 individer och med fler honor än hanar.

På grund av att den lever på öppet vatten är det en av de arter som drabbats hårt efter inplanteringen av nilabborre och den klassas nu som sårbar (IUCN, 2025) i sin naturliga miljö. Den befarades vara utdöd men återfanns nyligen på ett begränsat område vid Makobe Island.
Haplochromis piceatus, ruvande hona.
Foto: Frøydis Ormåsen
Haplochromis piceatus, hane.
Foto: Kjell Fohrman
Haplochromis piceatus, hane.
Foto: Frøydis Ormåsen
Haplochromis piceatus, hanar.
Foto: Frøydis Ormåsen

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia