Haplotaxodon microlepis
Boulenger, 1906
Haplotaxodon microlepis.
Foto: Robin Hedström
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Övriga
Max Storlek: 26 cm
Minsta akvarievolym: 500 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Haplotaxodon microlepis beskrevs formellt av av George Albert Boulenger år 1906.
Vad namnet betyder
Haplotaxodonhaplos är sammansatt av grekiskans ”haploos” (enkel), ”taxis” (placering) och ”odous” (tand), vilket refererar till det enkla arrangemanget av tänderna.
Artepitetet microlepis kommer från latinets ”micro” (små) och ”lepis” (fjäll), vilket beskriver de relativt små fjällen hos denna art.
Utbredning
Arten förekommer runt hela Tanganyikasjön. Typlokalen för arten är Niamkolo, Kasanga och Kasawa.
Storlek och utseende
Haplotaxodon microlepis kan bli upp till 26 cm, men oftast inte mer än 17-19 cm. Kroppsformen är smal och långsträckt med en tydligt uppåtriktad mun, anpassad för att fånga byte underifrån. Hanar och honor är mycket lika i utseende, men hanar tenderar att bli något större. Individer från nordliga populationer har en mer intensiv blå glans och en gul ton, särskilt på huvudet. Den skiljs från den närbesläktade Haplotaxodon trifasciatus genom att den har fem vertikala band på kroppen istället för tre.
Foder
I sin naturliga miljö livnär sig Haplotaxodon microlepis huvudsakligen på plankton, små kräftdjur och småfiskar som Stolothrissa tanganicae (sjösardiner). Den jagar ofta sitt byte underifrån, vilket den uppåtriktade munnen tydligt visar. I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix med en hög andel protein, torrfoder anpassat för karnivorer (köttätande fiskar) samt frysfoder som artemia, cyclops och daphnia.
Naturlig miljö
Haplotaxodon microlepis lever i mellandjupa vatten, ofta ovanför klippor eller grusbottnar på ett genomsnittligt djup omkring 10 meter. De kan dock påträffas så djupt som 20 meter.
Akvarium
Ett akvarium på minst 500 liter rekommenderas för Haplotaxodon microlepis. Inredningen bör bestå av ett finkornigt bottenmaterial, samt stenformationer som skapar skrevor och gömställen för att efterlikna artens naturliga miljö. Det behövs också mycket öppet simutrymme.
Lek
Det är en biparental munruvare, där både hanen och honan turas om att vårda avkomman. Paret separerar från stimmet under lekperioden och ruvar cirka 100–200 små ägg. Efter kläckning, som sker efter 10–12 dagar, flyttar ynglen till hanens mun. Ynglen släpps efter ungefär tre veckor och går då ofta ihop i stora stim med andra yngel.
Allmänt
Haplotaxodon microlepis är en lugn och fredlig art som fungerar bra tillsammans med många andra arter. Bra sällskap är mindre arter som till exempel Eretmodus, Cyprichromis och Lamprologus. Arter som Tropheus med hektiskt beteende bör undvikas, eftersom de kan orsaka stress.
Haplotaxodon microlepis.
Foto: Magdalena Kwolek-Mirek
