Lithochromis rufus

Seehausen & Lippitsch, 1998
Lithochromis rufus, hane.
Foto: Patrick Eriksson

Snabbfakta

Grupp: Viktoriaciklider (och från kringliggande område)
Max Storlek: 9 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.5 –
8.5
Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Lithochromis rufus beskrevs vetenskapligt av Ole Seehausen och E. Lippitsch år 1998. Den har även kallats Haplochromis rufus och Haplochromis sp. ’red pseudonigricans’.

Vad namnet betyder

Lithochromis är sammansatt av grekiskans ”lithos” (sten) och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Artepitetet ”rufus” är latin och betyder ”röd”.

Utbredning

Arten har bara hittats i Mwanza Gulf vid Shadi Rocks i Tanzanias del av Viktoriasjön, vilket också är typlokalen för arten.

Storlek och utseende

Lithochromis rufus är en medelstor ciklid, där hanarna blir cirka 9 cm, medan honorna är något mindre. Könsmogna hanar har en övervägande röd kroppsfärg, men det röda når inte hela vägen upp till den övre delen av ryggen. Bukfenorna är svarta, och de opariga fenorna är röda med blå inslag i ryggfenan. Honor och unga individer är bronsfärgade med svaga tvärgående band samt en ofta uppbruten längsgående linje.

Foder

Den naturliga födan består huvudsakligen av insektslarver och sniglar. I akvarium accepteras de flesta foder, men fodret bör anpassas till artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix och torrfoder med högt proteininnehåll samt frysfoder som artemia, mysis och musselkött.

Naturlig miljö

Arten förekommer i kustnära klippmiljöer på djup på omkring 4-5 meter.

Akvarium

Ett akvarium för Lithochromis rufus bör rymma minst 250 liter. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som skapar gömställen. Dessa stenformationer hjälper till att avgränsa revir och skapar en trygg miljö som bidrar till fiskarnas välbefinnande.

Lek

Det är en maternell munruvare med en normal kullstorlek på mellan 15 och 30 yngel.

Allmänt

Lithochromis rufus räknas till mbipi-gruppen, som består av småväxta, klipplevande ciklider – Viktoriasjöns motsvarighet till Malawisjöns mbunas. Arten kan vara aggressiv, men detta kan dämpas genom att inredningen har gott om gömställen och revirindelningar. Hanarna är förhållandevis aggressiva mot artfränder och hålls bäst med flera honor per hane.

Den kan hållas tillsammans med andra arter av liknande storlek och temperament, så länge akvariet är tillräckligt stort för att sprida aggressionerna. Det är dock viktigt att undvika sällskap med liknande klipplevande viktoriaciklider för att förhindra hybridisering.
Lithochromis rufus, ruvande hona.
Foto: Patrick Eriksson
Lithochromis rufus, yngel.
Foto: Patrick Eriksson
Lithochromis rufus, hane.
Foto: Patrick Eriksson
Lithochromis rufus, hane.
Foto: Patrick Eriksson