Lobochilotes labiatus

Boulenger, 1898
Lobochilotes labiatus.
Foto: Niclas Olausson

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderTropheini-gruppen
Max Storlek: 38 cm
Minsta akvarievolym: 800 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Rödlistning: Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Lobochilotes labiatus beskrevs ursprungligen av George Albert Boulenger år 1898 som Tilapia labiata. Inom akvariehobbyn kallas den ibland ”tanganyikazebra” eller ”tanganyikatjockläpp”.

Vad namnet betyder

Lobochilotes är sammansatt av latinets ”lobus” (flik) och grekiskans ”cheilos” (läpp), vilket hänvisar till de flikiga läpparna. Labiatus från latinets labium som betyder med läpp.

Utbredning

Arten förekommer runt hela Tanganyikasjön där det finns lämpliga livsmiljöer. Typlokalen för arten är Kinyamkolo (nuvarande Mpulungu) i Zambia.

Storlek och utseende

Lobochilotes labiatus är en storväxt art som oftast blir cirka 30 cm, men som kan bli minst 37 cm lång i sin naturliga livsmiljö. Arten har en ljust beige kropp med vertikala mörkare band. De vuxna exemplaren utmärker sig genom sina stora, långt framskjutna läppar. Det finns inga tydliga geografiska variationer eller markanta könsskillnader i färg, men hanar kan vara något större än honor. Hanar har i regel också fler och tydligare äggfläckar.

Foder

Den naturliga födan består främst av ryggradslösa djur som skaldjur, mollusker och insekter som sugs ut från klippskrevor med hjälp av de förtjockade läpparna. I akvarium bör den ges ett foder med högt proteininnehåll. Exempelvis proteinrik räkmix, torrfoder anpassat för karnivorer (köttätande fiskar) samt frysfoder som artemia, mysis och musselkött.

Naturlig miljö

Arten lever i områden med klippiga stränder blandade med sandområden. Den förekommer i både grunda och djupare vatten, ner till 40 meters djup.

Akvarium

Med sin storlek och sitt aggressiva beteende behöver Lobochilotes labiatus ett rymligt akvarium. Ett minimum är ett två meter långt akvarium på minst 800 liter, men för att arten verkligen ska trivas rekommenderas över 1000 liter. Inredningen bör bestå av stora stenar och klippformationer som ger skydd och gömställen. Detta hjälper till att minska aggression mellan individer.

Lek

Det är en maternal munruvare. Hanarna är mycket aggressiva i sitt försvar av reviret och konkurrerar om honor genom att jaga bort rivaler från reviret. Honorna ruvar i omkring 3 veckor.

Allmänt

Lobochilotes labiatus är mycket aggressiv, både mot artfränder och andra akvarieinvånare. Den kallas ibland för ”el lobo” (spanska för ”vargen”) på grund av sitt aggressiva temperament. Den kan i rymliga akvarier hållas tillsammans med andra stora, robusta arter som Petrochromis, Simochromis eller Limnotilapia. Mindre fiskar bör undvikas eftersom de riskerar att bli uppätna.
Lobochilotes labiatus.
Foto: Niclas Olausson
Lobochilotes labiatus.
Illustration: John Edward Moore
Lobochilotes labiatus.
Foto: Niclas Olausson

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia