Mastacembelus moorii
Boulenger, 1898
Mastacembelus moorii.
Foto: Ad Konings
Snabbfakta
Grupp: Icke ciklider
Max Storlek: 50 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.5 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Mastacembelus moorii beskrevs ursprungligen av Albert Boulenger år 1898, sedan dess har omklassificerats flera gångar och har haft namn som Aethiomastacembelus moori, Afromastacembelus moorii och Caecomastacembelus moorii. Två andra arter anses vara synonymer till denna art, nämligen Mastacembelus christyi och Mastacembelus moorii nigrofasciatus. Ibland används handelsnamnet ”Fläckig tanganyikaål” inom akvariehobbyn.
Vad namnet betyder
Mastacembelus är sammansatt av grekiskans ”mastax” (mun) och ”emballo” (kasta sig), vilket syftar på att arterna i släktet har en förmåga att skjuta ut sin mun för att fånga byten.
Artepitetet moorii hedrar John Edmund Sharrock Moore (1870 – 1947), en brittisk biolog som var en av de första att utforska fisklivet i de afrikanska sjöarna. Han samlade också in typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning.
Utbredning
Förekommer i Tanganyikasjön och dess biflöden inklusive Malagarasi River. Artens typlokal är Kigoma i Tanzania.
Storlek och utseende
Arten blir upp till 50 cm i naturen, men i akvarium blir den oftast inte mer än 30-35 cm. Kroppsformen är långsträckt och ålliknande. Färgen är beigebrun med ett fläckigt mönster av ljusare fläckar eller marmoreringar över hela kroppen. Fenorna är mörka och kan ha små ljusa prickar som matchar kroppens mönster. Ett för arten utmärkande drag är den förlängda nosen. Den är en anpassning som hjälper arten att söka föda i klippskrevor och andra trånga utrymmen. Ögonen är relativt små och placerade högt upp på huvudet.
Det finns inga tydliga yttre könsskillnader. Hanar och honor ser i stort sett likadana ut, vilket gör det svårt att könsbestämma individer utan närmare undersökning.
Foder
I sin naturliga miljö livnär den sig främst på små ryggradslösa djur, insekter och larver som den hittar bland klippor och i sediment. Den naturliga födan inkluderar även olika typer av småfisk. Speciellt hästnosciklider uppskattas som föda, eftersom de är lättfångade.
I akvarium bör den erbjudas en varierad kost bestående av räkmix, torrfoder och frysfoder som mysis, krill och musselkött.
Naturlig miljö
Lever i kustzonen i olika miljöer men oftast i övergångszonen mellan sandbottnar och sten- och klippmiljöer, vanligtvis på djup mellan 5 och 30 meter.
Akvarium
Akvariet för denna art bör inte vara mindre än 400 liter. Eftersom den ofta gräver ner och gömmer sig i bottensubstratet så bör detta vara finkornigt utan vassa kanter. Det bör också finnas stenformationer som bildar grottor och gömställen. Arten är känd för sin förmåga att rymma från akvarium genom små öppningar, så det är viktigt att ha ett väl täckt akvarium.
Lek
En romspridare med enstaka kända lekar i akvarium. Leken sker oftast i skydd av stenar eller i grottor. Honan lägger upp till ett par hundra ägg som befruktas av hanen. Äggen kläcks efter 3-4 dagar, och ynglen blir frisimmande efter ytterligare 5-7 dagar. Föräldrarna visar ingen yngelvård, i akvarium bör ynglen separeras från vuxna fiskar för bästa överlevnad.
Allmänt
Mastacembelus moorii en mycket hemlighetsfull fisk som gömmer sig mellan stenar eller i sedimentet. Den är relativt fredlig och ett bra komplement i akvarier med tanganyikaciklider. I ett tillräckligt stort akvarium med gott om gömställen kan de ofta hållas i par eller små grupper.
Den är nattaktiv och tillbringar mycket tid gömd under dagen. Arten blir ofta mer aktiv och synlig när den vant sig vid akvariet och matningsrutiner.
Mastacembelus moorii.
Foto: Ad Konings
Mastacembelus moorii.
Foto: Michael Persson