Mbipia mbipi
Seehausen & Bouton, 1998
Mbipia mbipi, Makobe Island hane.
Foto: Albin Ekenberg
Snabbfakta
Grupp: Viktoriaciklider (och från kringliggande område)
Max Storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.5 –
8.5
Handelsnamn och synonymer
Mbipia mbipi beskrevs vetenskapligt av Ole Seehausen och N. Bouton år 1998, men man är inte överens om det namnet är giltigt så även namnet Haplochromis mbipi förekommer. Tidigare använda provisoriska namn är
Haplochromis sp. ”copper black” och Xystichromis sp. ”copper black”. Namnet Haplochromis sp. ”velvet black speke gulf” har också förekommit men det är en förväxling med en annan art.
Vad namnet betyder
Mbipia är benämningen för små klipplevande fiskar på det lokala språket Swahili.
Artepitetet mbipi är också en lokal benämning för denna typ av fisk.
Utbredning
Arten förekommer i den större delen av Viktoriasjöns sydösta områden, med undantag för den södra delen av Mwanza Gulf och söder om Python Island samt vid några öar med brant sluttande kuster i den nordöstra delen av Mwanza Gulf.
Den har dock även påträffats på andra håll i Viktoriasjön. Typlokalen för arten är Speke Gulf vid Makobe Island i Tanzania.
Storlek och utseende
Mbipia mbipi är en medelstor ciklid med en något avlång kropp och en rät huvudprofil. Hanar blir upp till cirka 15 cm medan honor oftast är något mindre. Könsmogna hanar är oftast svarta med en distinkt röd analfena, vilket skiljer dem från liknande arter som Haplochromis (Neochromis) ”velvet black”. Svarta hanar kan ha en kopparfärgad ton på kinderna och ibland även på kroppssidorna. I vissa populationer förekommer hanar som är gulgröna istället för svarta, och vissa har även blå läppar. Honor och unga individer är generellt mer diskret brunfärgade. Det förekommer även en mycket ovanlig OB-morf (orange blotched), där hanarna har orange fläckar på en i övrigt svart eller brun kropp.
Foder
I sin naturliga miljö livnär sig Mbipia mbipi huvudsakligen på alger, organiskt slam och insektslarver. I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix med en hög andel vegetabiliskt innehåll och torrfoder anpassat för herbivorer (växtätande fiskar). Detta kan ibland kompletteras med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten lever i grunda och kustnära klippbiotoper. Miljön består av klippstränder och steniga bottnar, ofta med inslag av små till medelstora stenblock. Den förekommer oftast på djup mellan o och 6 meter.
Akvarium
Ett akvarium för Mbipia mbipi bör rymma minst 400 liter. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som skapar gömställen. Dessa stenformationer hjälper till att avgränsa revir och skapar en trygg miljö som bidrar till fiskarnas välbefinnande. Inredningen kan kompletteras med tåliga växter som Vallisneria, Bolbitis och Microsorum.
Lek
Det är en maternell munruvare, vilket innebär att honan bär och skyddar ynglen i munnen. Hanarna etablerar revir och lockar honor till en lekplats på botten nära stenar. Efter befruktningen ruvar honan ägg och larver i cirka 16-17 dagar. En normal kull består av 30-50 yngel.
Allmänt
Mbipia mbipi är en relativt aggressiv art som bör hållas i en grupp på minst 8–12 individer för att dämpa och sprida ut aggressionerna. Den kan hållas tillsammans med andra arter av liknande storlek och temperament, förutsatt att akvariet är tillräckligt stort för att minska aggressionsnivåerna. För att förhindra hybridisering är det dock viktigt att undvika sällskap med arter som har ett liknande utseende.
