Neolamprologus bifasciatus
Büscher, 1993
Neolamprologus bifasciatus, vid Kantalamba.
Foto: Ad Konings
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Lamprologini-gruppen
Max Storlek: 12 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Neolamprologus bifasciatus beskrevs formellt av Büscher år 1993. Det vetenskapliga namnet har inte genomgått några förändringar sedan dess, och arten saknar kända handelsnamn.
Vad namnet betyder
Neolamprologus är sammansatt av det grekiska ordet ”neo” (ny) och Lamprologus, som är det ursprungliga släktet. Detta refererar till att arterna i detta släkte tidigare ingick i släktet Lamprologus, från vilket de överfördes till detta nya släkte. Anledningen var beslutet att enbart flodlevande ciklider skulle ingå i släktet Lamprologus. Artepitetet bifasciatus kommer från latinets ”bis” (två) och ”fasciatus” (bandad), vilket syftar på artens mönster med två parallella linjer.
Utbredning
Neolamprologus bifasciatus har en huvudsaklig utbredning längs Tanganyikasjöns sydvästra kust i Demokratiska Republiken Kongo, mellan Zonbwe och Livua – en sträcka på cirka 100 kilometer. Arten har även rapporterats från Tanzanias nordöstra kust nära Kigoma. Typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning samlades in cirka 10 kilometer norr om Lunangwa-fjorden.
Storlek och utseende
Hanar av Neolamprologus bifasciatus blir upp till cirka 12 cm, medan honorna generellt blir något mindre. Det finns inga tydliga könsskillnader förutom att hanarna är något större och har spetsigare fenor än honorna. Arten har en långsträckt kropp med ett spetsigt huvud. Den har en beige grundfärg med två mörkbruna horisontella linjer som löper längs med kroppssidorna. Fenorna har en gul ton med blå kanter.
Foder
Den naturliga födan består huvudsakligen av små ryggradslösa djur. I akvarium bör den erbjudas en varierad kost, exempelvis proteinrik räkmix, torrfoder anpassat för karnivorer (köttätande fiskar) samt frysfoder som cyclops, mysis och artemia.
Naturlig miljö
Arten lever i blandade miljöer med stenar och klippor omgivna av öppna sandytor, vanligtvis på djup mellan 30 och 45 meter. De lever självständigt med stort avstånd mellan individerna. Vid fara söker de skydd bland skrevor och undviker områden med öppna sandytor där de är mer utsatta.
Akvarium
Ett akvarium som inte bör vara mindre än 200 liter inreds med finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gott om gömställen. Att det finns tillgång till gömställen minskar aggression och skapar naturliga revir, vilket hjälper fisken att trivas och känna sig säker.
Lek
Arten är en substratruvare som leker i grottor och trånga utrymmen. Kullarna är små och innehåller sällan mer än 20 ägg, men kan i undantagsfall vara större. Äggen läggs på skyddade platser i grottor och är svåra att upptäcka. Honan ansvarar för yngelvården i grottan, medan hanen skyddar reviret utanför. Under leken blir arten mycket territoriell, och hanen kan skada honan om paret inte fungerar väl tillsammans.
Allmänt
Neolamprologus bifasciatus är aggressiv mot andra individer av samma art men relativt fredlig mot andra arter. Den hålls bäst parvis tillsammans med andra arter med liknande temperament, men som skiljer sig åt utseendemässigt. För att etablera ett par bör man börja med en grupp ungfiskar och låta dem bilda par, för att sedan flytta de överblivna individerna.
Neolamprologus bifasciatus, vid Samazi.
Foto: Ad Konings
