Ophthalmotilapia nasuta
Poll & Matthes, 1962
Ophthalmotilapia nasuta, Kipili.
Foto: Jocke Sternborn
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 20 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Ophthalmotilapia nasuta beskrevs ursprungligen som Ophthalmochromis nasutus av Poll och Matthes år 1962.
Vad namnet betyder
Ophthalmotilapia är sammansatt av grekiskans ”ophthalmos” (öga) och ”tilapia” som är en latinisering av thiape som är ett afrikanskt ord för fisk.
Artepitetet nasuta kommer från latinets ”nasutus” som betyder lång nos och syftar på arten utskjutande nos.
Utbredning
Förekommer runt hela Tanganyikasjön i många olika geografiska varianter. Typlokalen för arten är Kalungwe i Demokratiska Republiken Kongo.
Storlek och utseende
Hanar av Ophthalmotilapia nasuta blir upp till 20 cm, medan honorna oftast är något mindre. Arten kännetecknas av sina långa, fjäderlika bukfenor (så kallade ”featherfins”) med gula äggatrapper i ändarna, och den framträdande nosen. Könsmogna hanar är mycket vackert färgade, och färgteckningen varierar beroende på geografisk variant, med toner av svart, guld, brons och blått. Honor och ungfiskar är oftast silverfärgade, vilket gör dem svårare att skilja från andra arter i släktet.
De geografiska varianterna kan delas in i fem huvudgrupper:
- Mörka varianter (nästan svarta) från exempelvis Uvira (D. R. Kongo).
- Tiger-nasuta från områden som Moliro (D. R Kongo).
- Gula varianter från Kipili (Tanzania).
- Bronstonade med blå fenor från Mabilibili Bay (Tanzania).
- Varianter med breda vertikala band från Burundi, vilka också har ett brett blått band i stjärtfenan.
Foder
I naturen livnär sig Ophthalmotilapia nasuta främst på plankton och små kräftdjur som den fångar i den öppna vattenkolumnen. I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten lever i övergångszonen mellan klippor och sandbottnar. Honor och ungfiskar påträffas ofta på ett djup av 3–10 meter, medan hanarna föredrar något djupare områden.
Akvarium
Ett akvarium för Ophthalmotilapia nasuta bör vara minst 150 cm lång och rymma minst 400 liter. För att möjliggöra hanarnas territoriella beteende och lek behöver akvariet inredas med stora öppna sandytor och stenformationer som avgränsar revir.
Lek
Det är en maternal munruvare med en normal kullstorlek på omkring 20 yngel. Leken sker i sandiga områden där hanarna gräver stora sandgropar eller bygger bon ovanpå klippor. Bona är ofta 2–3 meter från varandra, och kolonier kan bestå av över 20 hanar. Arten är polygam, och honorna lockas av hanarnas imponerande färgprakt och intensiva aktivitet. Honor attraheras av hanens gula äggatrapper på bukfenorna snarare än av äggfläckarna på analfenan, som är vanligt hos andra ciklider. Efter leken ruvar honorna ägg och larver under cirka tre veckor innan ynglen släpps. Lekbeteendet är spektakulärt och gör arten mycket eftertraktad inom akvariehobbyn.
Allmänt
Ophthalmotilapia nasuta är mindre aggressiv än andra arter i släktet, men hanarna kan vara revirhävdande under lekperioden. Arten hålls bäst i grupper, gärna tillsammans med fredliga ciklider som Cyprichromis eller Paracyprichromis, vilka lever i andra delar av vattenkolumnen. Tropheus och andra liknande ciklider är olämpligt sällskap eftersom de nafsar efter de långa bukfenorna.
Ophthalmotilapia nasuta, Kipili.
Foto: Frank Nørby
Ophthalmotilapia nasuta, Resha.
Foto: Niclas Olausson
Ophthalmotilapia nasuta, vid Chimba.
Foto: Ad Konings
Ophthalmotilapia nasuta.
Foto: Niclas Olausson