Ophthalmotilapia ventralis
Boulenger, 1898
Ophthalmotilapia ventralis.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 400 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Ophthalmotilapia ventralis beskrevs ursprungligen som Paratilapia ventralis av George Albert Boulenger år 1898. Andra namn som använts är Ophthalmochromis ventralis och Ophthalmotilapia heterodonta.
Vad namnet betyder
Ophthalmotilapia är sammansatt av grekiskans ”ophthalmos” (öga) och ”tilapia” som är en latinisering av thiape som är ett afrikanskt ord för fisk.
Artepitetet ventralis kommer från latinets ”venter” (mage), vilket syftar på de långa bukfenorna.
Utbredning
Arten förekommer i den södra delen av Tanganyikasjön, från Ubwarihalvön i Demokratiska Republiken Kongo till Malagarasifloden i Tanzania. Typlokalen för arten är Kinyamkolo och Mbity Rock i Zambia.
Storlek och utseende
Hanar av Ophthalmotilapia ventralis blir upp till 15 cm i akvarium, medan honor sällan blir mer än 12 cm. Könsmogna hanar har spektakulära färger som kan variera mellan vitt, ljusblått, gult och svart, ofta i kombination. Det finns stora geografiska variationer i hanarnas utseende. Honor är silvriga, vilket ger ett naturligt kamouflage mot rovdjur.
Exempel på geografiska varianter:
- Bright Blue Ventralis: Förekommer i södradelen av Tanganyikasjön, och har en intensivt blå kroppsfärg.
- Gula former: Förekommer från Mamalesa Island i Tanzania och Kapampa i D. R. Kongo.
- Svart och vit: Förekommer i centrala delar av sjön, med en svart kropp och vita mönster.
Foder
I naturen livnär sig Ophthalmotilapia ventralis främst på plankton och små algpartiklar, samt på aufwuchs (alg- och mikroorganismer som växer på stenytor). I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix med en hög andel vegetabiliskt innehåll samt torrfoder avsett för herbivorer (växtätande fiskar). Detta kan ibland varieras med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten lever i klippiga och blandade miljöer, där den ofta förekommer i turbulenta områden med riklig algtillväxt. Honor bildar stora stim med upp till 500 individer och håller sig i de övre tre meterna av vattenkolumnen.
Akvarium
Ett akvarium för Ophthalmotilapia ventralis bör vara minst 150 cm lång och rymma minst 400 liter. För att möjliggöra hanarnas territoriella beteende och lek behöver akvariet inredas med stora öppna sandytor och stenformationer som avgränsar revir.
Lek
Det är en maternal munruvare. Hanar är starkt territoriella och försvarar områden på upp till 2–3 meters diameter på klippor eller sandiga bottnar. Leken sker i mindre sandgropar, och hanarna lockar honor genom att visa upp sina gula äggatrapper på bukfenorna. Honor ruvar vanligtvis 10–20 ägg under cirka tre veckor, och ynglen samlas sedan i stim tillsammans med andra arter i de övre vattenlagren.
Allmänt
Ophthalmotilapia ventralis är förhållandevis aggressiv och hanarna är revirhävdande under lekperioden. Arten hålls bäst i grupper, gärna tillsammans med fredliga ciklider som Cyprichromis eller Paracyprichromis, vilka lever i andra delar av vattenkolumnen. Tropheus och andra liknande ciklider är olämpligt sällskap eftersom de nafsar efter de långa bukfenorna.
Ophthalmotilapia ventralis.
Foto: Niclas Olausson
Ophthalmotilapia ventralis, Kambwimba.
Foto: Kjell Fohrman
Ophthalmotilapia ventralis, vid Mtoto.
Foto: Ad Konings
Ophthalmotilapia ventralis, Kalambo.
Foto: Stefan Sjöberg