Paragobiocichla irvinei
Trewavas, 1943
Paragobiocichla irvinei.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Västafrikanska ciklider
Max Storlek: 17 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 24 –
27 °C
pH: 6.5 –
8.0
Handelsnamn och synonymer
Paragobiocichla irvinei beskrevs ursprungligen av Ethelwynn Trewavas år 1943 som Gobiochromis irvinei. Sedan dess har arten haft flera taxonomiska namn, som Leptotilapia irvinei, Steatocranus irvinei och Leptotilapia irvinea.
Vad namnet betyder
Paragobiocichla kommer från grekiskans ”pará” (.bredvid eller nära), sammansatt med Gobiocichla. Vilket syftar på det nära släktskapet.
Artepitetet irvinei hedrar Frederick Robert Irvine (1898-1962) som samlade in typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning.
Utbredning
Paragobiocichla irvinei förekommer i Voltaflodens avrinningsområde i Ghana. Sedan byggandet av en konstgjord sjö på 1950-talet har arten sannolikt försvunnit från stora delar av huvudfloden, men populationer finns kvar i flera bifloder uppströms sjön. Artens typlokal är forsarna i Senchi-floden, vid Voltafloden i Ghana.
Storlek och utseende
I naturen kan hanar av Paragobiocichla irvinei bli upp till 15 cm, medan honor sällan blir mer än 11 cm. I akvarium blir de ofta lite större. Arten kroppsform är en robust och strömlinjeformad vilket är en anpassning till ett liv i starkt strömmande vatten. Lekmogna hanar blir mörkt blåsvarta och med en tydlig vit söm i ryggfenan. Hanar har kraftigare huvud och mer intensiva färger än honor.
Foder
I naturen livnär sig Paragobiocichla irvinei huvudsakligen på ”aufwuchs” – en blandning av alger och små ryggradslösa djur som lever på stenar och andra ytor. I akvarium accepterar den de flesta typer av foder och bör ges en varierad kost bestående av exempelvis räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten lever i skydd för den kraftigaste strömmen i stora starkt strömmande floder. Vattentemperaturen varierar mellan 25 och 27°C och är neutralt till svagt surt. Vegetation är sällsynt i dess livsmiljö, men det kan finnas små inslag av vattenväxter i vissa områden.
Akvarium
Ett akvarium för ett par av Paragobiocichla irvinei bör rymma minst 250 liter. För att hålla en grupp rekommenderas ett betydligt större akvarium. Eftersom det är en starkt bottenorienterad art får bottenytan inte vara för liten, helst inte mindre än 125 x 50 cm. Akvariet inreds med många grottor och stenar för att skapa skydd och efterlikna den naturliga miljön. Inredningen kan kompletteras med tåliga växter som Anubias, Bolbitis och Microsorum.
Lek
Det är en parbildande substratruvare som leker i grottor. Vid lek tillåter hanen honan att komma in i sitt revir och blir aggressiv mot andra fiskar. Honan avger normalt mellan 40 och 200 ägg i taket på en grotta, äggen kläcks efter 5-6 dygn och omkring 5 dygn senare är ynglen frisimmande. Honan tar huvudansvaret för att sköta om ägg och larver, medan hanen deltar i yngelvården när ynglen blir frisimmande. Föräldrarna är mycket beskyddande och kan vara aggressiva mot andra fiskar under lekperioden.
Allmänt
Paragobiocichla irvinei har en tillbakabildad simblåsa och simmar med ryckiga rörelser och ligger ofta stilla på underlaget. Den kan mycket väl hållas tillsammans med andra västafrikanska fiskar, men sällskapet bör vara robust och hålla till en en bit ovanför botten. Exempel på lämpligt sällskap är afrikanska tetror och andra lite större västafrikanska ciklider.
Underläppen är blåfärgad hos båda könen, annars är detta en art som vinner mer på sin charm än vackra färger.
Paragobiocichla irvinei.
Foto: Michael Persson
Paragobiocichla irvinei.
Foto: Michael Persson