Spathodus erythrodon

Boulenger, 1900
Spathodus erythrodon.
Foto: Daniel Härelind

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderÖvriga
Max Storlek: 9 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Rödlistning: Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Spathodus erythrodon beskrevs vetenskapligt av George Albert Boulenger år 1900. Inom akvariehobbyn används namn som ”hästnosciklid” och ”gobyciklid”.

Vad namnet betyder

Spathodus är sammansatt av grekiskans ”spathe” (brett svärd) och ”odous” (tänder), vilket refereras till tändernas utformning. Artepitetet erythrodon kommer från grekiskans ”erythro” (röd) och ”odon” (tand), vilket syftar på artens rödfärgade tänder.

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av Tanganyikasjön där det finns lämpliga livsmiljöer, med undantag för den sydligaste delen i Zambia. Artens utbredning är inte helt kartlagd än eftersom det ofta har skett förväxlingar med närstående arter. Platsen för insamlingen av typmaterialet till den vetenskapliga beskrivningen är angiven till Albertville (nuvarande Kalemie) i Demokratiska Republiken Kongo. Nyare forskning tyder dock på att den faktiska insamlingsplatsen troligen var Toa, en annan lokal i samma region.

Storlek och utseende

Spathodus erythrodon är en relativt liten ciklid som i sin naturliga livsmiljö blir upp till cirka 8 cm, medan exemplar i akvarium kan bli något större. Hanarna blir 1-2 cm större än honorna. Arten har en slankare kroppsform än Eretmodus cyanostictus, särskilt kring nospartiet.

Färgteckningen varierar något mellan individer, men den har ofta en tvärrandig kropp, liknande den hos Eretmodus marksmithi. Den kännetecknas av ljusblå prickar på huvudet och ryggen, samt en svart fläck i ryggfenan, vars storlek och form kan variera. Till skillnad från Spathodus marlieri, som har en mer enhetligt beige-grå nyans och en pannknöl hos vuxna hanar, har Spathodus erythrodon en tydligare mönstring och ett mer strömlinjeformat utseende.

Foder

I naturen är det en specialiserad växtätare som skrapar loss alger från stenar. När den betar alger får den också med många kräftdjur och ryggradslösa djur som lever i biomattan. Med dessa naturliga matvanor blir en räkmix med tonvikt på gröna ärtor ett bra basfoder i akvariet, som kan varieras med torrfoder anpassat för herbivorer (växtätande fiskar).

Naturlig miljö

Arten förekommer i kustnära klippmiljöer på grunt vatten, där vattnet är syrerikt och har en kraftig rörelse.

Akvarium

Ett akvarium för Spathodus erythrodon bör rymma minst 250 liter, men gärna större för att minska aggressionen. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial, stenar som bildar gott om gömställen. En kraftig vattencirkulation är önskvärd för att efterlikna artens naturliga miljö med turbulent vatten.

Lek

Det är en biparental munruvare, vilket betyder att föräldrarna hjälps åt med ruvningen. Honan ruvar de första 12–14 dagarna efter leken. Sedan tar hanen över de kläckta larverna och ruvar dem i ytterligare 8–10 dagar. Hanarna är dock mindre benägna att ta över ynglen än de hos närstående arter, vilket gör att honan ibland måste ta hand om avkomman ensam under hela ruvningsperioden. En normal kullstorlek är mellan 10 och 15 yngel. Arten bildar tillfälliga par för leken och kan vara ganska aggressiv i sitt revirförsvar.

Allmänt

Spathodus erythrodon är aggressiv mot artfränder och bör därför hållas i en grupp på fyra till sex individer för att låta dem para ut sig naturligt. Dess tillbakabildade simblåsa gör att den är en dålig simmare. Fiskarna ligger oftast stilla med bukfenorna som stöd mot underlaget, och när de förflyttar sig sker det ryckvis. På grund av deras dåliga simförmåga är det viktigt att akvariet innehåller gott om gömställen.

Det är en mycket trevlig akvarieinvånare som passar som sällskap till många andra tanganyikaciklider.
Spathodus erythrodon vid Kibige Island.
Foto: Ad Konings

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia