Tropheus duboisi

Marlier, 1959
Tropheus duboisi. Varianten från ”Maswa” är känd för att ha det bredaste bandet.
Foto: Michael Persson

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderTropheini-gruppen
Max Storlek: 14 cm
Minsta akvarievolym: 375 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Sårbar (VU)

Handelsnamn och synonymer

Tropheus duboisi beskrevs vetenskapligt av Marlier år 1959. Inom akvariehobbyn används flera handelsnamn som ofta baseras på fångstplatsen, exempelvis ”maswa-duboisi”, ”karilani-duboisi”, ”kigoma-duboisi” och ”bredbandad-duboisi”.

Vad namnet betyder

Tropheus kommer från grekiskans ”trophos” (sjuksköterska), vilket syftar på att släktets munruvande beteende. Artepitetet duboisi hedrar Jean Dubois, limnolog som samlade typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning.

Utbredning

Tropheus duboisi finns spridd runt hela Tanganyikasjön. Typlokalen för arten är Memba i Demokratiska Republiken Kongo. Den vanligaste och mest populära varianten i akvariehobbyn är ”Maswa”, som lever vid Cape Kabogo. Denna variant kallas också för ”bredbandad-duboisi”.

Storlek och utseende

I sin naturliga livsmiljö blir Tropheus duboisi upp till cirka 12 cm lång, medan den kan bli ytterligare något större i akvarium. Ungfiskar har en svart kropp täckt av vita prickar, vilket ger dem ett unikt och karakteristiskt utseende. När de blir äldre försvinner prickarna gradvis. Det finns inga tydliga skillnader mellan könen. Könsmogna individer utvecklar en mer enhetlig mörk kroppsfärg med ett distinkt ljust tvärgående band, vars färg och bredd varierar mellan olika geografiska varianter. Några exempel på på geografiska varianter är; ”Maswa”-varianten som har ett brett gulvit band, ”Karilani” har ett smalare och ljusare band, medan ”Kigoma” har ett smalare vitt eller ljusblått band.

Foder

I sin naturliga miljö är det en utpräglad algätare som betar algmattan från stenar, så kallad ”aufwuchs”. Tänderna är anpassade för att rycka loss och slita av algtrådar från klippor. Med algmattan får den också med en hel del små kräftdjur som lever i den. På grund av ett känsligt tarmsystem bör den ges ett till större delen vegetabiliskt foder. Räkmix med stor andel ärtor eller torrfoder avsett för växtätande fiskar är exempel på lämpliga foder.

Naturlig miljö

Arten lever i den översta delen av miljöer med stenar och klippor där vattnet är turbulent och väl syresatt, oftast på djup mellan 5 och 10 meter. De håller sig nära klippor och försvarar små revir där de betar alger.

Akvarium

Akvariet bör rymma minst 375 liter och vara 1,5 meter långt. Inredningen ska erbjuda både fritt simutrymme och gömställen i form av stenformationer. Det är också viktigt med kraftig vattencirkulation eftersom den i naturen lever i turbulent vatten som är väl syresatt.

Lek

Det är en maternell munruvare. Hanarna håller revir som de försvarar energiskt, medan honorna lever i grupper. Efter leken ruvar honan äggen och larverna i munnen i 3–4 veckor. När ynglen blivit frisimmande fortsätter honan att skydda dem genom att ta in dem i munnen vid fara under ytterligare några veckor. Hanen deltar inte i vården av ynglen. Kullstorleken varierar mellan 5 och 20 yngel.

Allmänt

Tropheus duboisi trivs bäst i större grupper på minst 15 individer. Könsfördelningen bör ha en tydlig övervikt på honor, gärna 3-6 honor per hane. Det är rekommenderat att börja med en stor grupp, eftersom det kan vara svårt att introducera nya individer i en etablerad grupp. Exempel på lämpligt sällskap är hästnosar och Petrochromis. Unga individer har ett karaktäristiskt småprickigt mönster som försvinner vid vuxen ålder.
Tropheus duboisi, yngel.
Foto: Stefan Sjöberg
Tropheus duboisi, ”Maswa”. En närbild av en gammal hane.
Foto: Michael Persson
Tropheus duboisi, ”Maswa”.
Foto: Michael Persson
Tropheus duboisi, ”Maswa”, ett ungdjur på väg att skifta färgteckning.
Foto: Christian Alfredsson
Tropheus duboisi, ungdjur.
Foto: Michael Persson
Tropheus duboisi, ”Maswa”.
Foto: Kjell Begby
En ung Tropheus duboisi vid Karilani Island.
Foto: Ad Konings