Tropheus moorii

Boulenger, 1898
Tropheus moorii, hane Kambwimba.
Foto: Göran Åstebro

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderTropheini-gruppen
Max Storlek: 14 cm
Minsta akvarievolym: 375 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Tropheus moorii beskrevs vetenskapligt av George Albert Boulenger år 1898.

Det finns massor med olika handelsnamn för de många olika geografiska färgvarianterna, här följer några exempel:
  • Cape Chaitica – ”blå regnbåge”
  • Cape Nambeye – ”gul regnbåge”
  • Chikonde – ”Citron”
  • Chilambo – ”gul regnbåge”
  • Kambwimba – ”röd regnbåge”
  • Kantalamba – ”röd regnbåge”
  • Kasaba – ”ilangi”
  • Kasanga – ”röd regnbåge”
  • Kasakalawe – ”bärnssten”
  • Isanga – ”citron”
  • Isanga Bay – ”golden kalambo” (OB)
  • Linangu – ”gul regnbåge”
  • Mbita – ”citron”
  • Mpulungu – ”citron”
  • Nkamba – ”Ilangi”
  • Nkonde – ”gul regnbåge”

Vad namnet betyder

Tropheus kommer från grekiskans ”trophos” (sjuksköterska), vilket syftar på att släktets munruvande beteende. Artepitetet moorii hedrar John Edmund Sharrock Moore (1870 – 1947), brittisk biolog som var en av de första att utforska fisklivet i de afrikanska sjöarna.

Utbredning

Arten förekommer huvudsakligen i den södra delen av Tanganyikasjön, från Moba på den västra kusten i Demokratiska Republiken Kongo till Kisambali på den östra kusten i Tanzania. Typlokalen för arten är Kinyamkolo (nuvarande Mpulungu) i Zambia.

Storlek och utseende

I sin naturliga livsmiljö blir Tropheus moorii upp till cirka 12 cm lång, medan den kan bli ytterligare något större i akvarium. Det finns inga tydliga skillnader mellan könen. Grundfärgen är mycket variabel mellan olika geografiska populationer. Unga individer har tunna vertikala band längs kroppen och huvudet, vilket delvis kan behållas hos honor och underordnade hanar.

Foder

I sin naturliga miljö är det en utpräglad algätare som betar algmattan från stenar, så kallad ”aufwuchs”. Tänderna är anpassade för att rycka loss och slita av algtrådar från klippor. Med algmattan får den också med en hel del små kräftdjur som lever i den. På grund av ett känsligt tarmsystem bör den ges ett till större delen vegetabiliskt foder. Räkmix med stor andel ärtor eller torrfoder avsett för växtätande fiskar är exempel på lämpliga foder.

Naturlig miljö

Arten lever i de övre delarna av miljöer med stenar och klippor där vattnet är turbulent och syrerikt, oftast på djup mellan 5 och 15 meter.

Akvarium

Akvariet bör rymma minst 375 liter och vara 1,5 meter långt. Inredningen ska erbjuda både fritt simutrymme och gömställen i form av stenformationer. Det är också viktigt med kraftig vattencirkulation eftersom den i naturen lever i väl syresatt och turbulent vatten.

Lek

Det är en maternell munruvare. Hanarna håller revir som de försvarar energiskt, medan honorna lever i grupper. Efter leken ruvar honan äggen och larverna i munnen i 3–4 veckor. När ynglen blivit frisimmande fortsätter honan att skydda dem genom att ta in dem i munnen vid fara under ytterligare några veckor. Hanen deltar inte i vården av ynglen. Kullstorleken varierar mellan 5 och 20 yngel.

Allmänt

Tropheus moorii hålls bäst i större grupper på 15 eller fler individer. Könsfördelningen bör ha en tydlig övervikt av honor, gärna 3-6 honor per hane. Det är rekommenderat att starta med en stor grupp, då det kan vara svårt att introducera nya individer i en etablerad grupp. Arten är populär i akvariehobbyn tack vare sina vackra färgvariationer och intressanta beteenden.
Tropheus moorii, Nkamba (Ilangi) hona.
Foto: Stefan Sjöberg
Tropheus moorii, Katoto.
Foto: Stefan Sjöberg
Tropheus moorii, Kalambo OB.
Foto: Stefan Sjöberg
Tropheus moorii, Kalambo.
Foto: Stefan Sjöberg
Tropheus moorii, Musanga.
Foto: Johan Falkborn
Tropheus moorii, Chaitika.
Foto: Christian Alfredsson
Tropheus moorii, Kasakalawe.
Foto: Carl Eklind
Tropheus moorii, Kalambo OB.
Foto: Stefan Sjöberg