Variabilichromis moorii
Boulenger, 1898
Variabilichromis moorii.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Lamprologini-gruppen
Max Storlek: 12 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Variabilichromis moorii beskrevs ursprungligen som Lamprologus moorii av George Albert Boulenger år 1898. Arten har tidigare varit placerad i släktet Neolamprologus.
Vad namnet betyder
Variabilichromis är sammansatt av latinets ”variabilis” (variabel) och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis.
Artepitetet moorii hedrar den brittiske biologen John Edmund Sharrock Moore (1870 – 1947), som var en av de första att utforska fisklivet i de afrikanska sjöarna.
Utbredning
Förekommer i den södra delen av Tanganyikasjön, från Kalemie i Demokratiska Republiken Kongo till Cape Mpimbwe i Tanzania. Typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning samlades in vid Mbity Rocks och Kinyamkolo (nuvarande Mpulungu) i Zambia.
Storlek och utseende
Arten blir upp till cirka 12 cm. Hanarna är ofta något större och har längre utdragna fenor än honorna. Den har en hög och från sidan komprimerad kroppsform, med en rundad stjärtfena samt spetsiga rygg- och analfenor. Bukfenorna är långa och kan hos äldre individer nå bakom stjärtfenan. Ungfiskar har en stor färgvariation mellan olika populationer och kan vara svarta, mörkbruna, beige, gula eller orangea, Även i vilken ålder de skiftar färg varierar. Vuxna fiskar är i regel brunsvarta.
Foder
En allätare vars naturliga föda främst består främst av alger, men även plankton och små ryggradslösa djur. I akvarium bör den ges en varierad kost som är anpassad till artens naturliga födovanor, med till exempel räkmix och torrfoder anpassat för herbivorer (växtätande fiskar). Detta kan ibland varieras med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Lever i grunda klippmiljöer och i övergångszonen mot sandbottnar, på djup ner till omkring 10 meter.
Akvarium
Akvariet som bör rymma minst 200 liter för ett par, inreds med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gömställen. Gömställen minskar stress genom att skapa naturliga revir och skydd för jagade individer samt dämpar aggressioner och minskar risken för konflikter mellan individer.
Lek
Parbildande substratruvare som leker i grottor. En hona lägger 200-500 ägg per kull, vanligtvis under en överhängande sten eller i en klippskreva. Äggen kläcks vanligtvis inom 3 dygn. Föräldrarna försvarar avkomman i upp till 100 dagar. Båda föräldrarna deltar i att skydda och vårda ynglen. Föräldrarna är aggressiva och uthålliga i sitt försvar av sin avkomma.
Allmänt
Ungdjur av Variabilichromis moorii är vackert orangegula men de färgar om till svart när de blir könsmogna. Undantaget är varianten som lever längs kongokusten, den är svart redan som yngel. Det är en aggressiv och territoriell art som bör hållas med större Tanganyikaciklider, men undvik andra lamprologiner för att minimera konkurrens.
Variabilichromis moorii.
Foto: Thomas Hytting
