Xenotilapia flavipinnis
Poll, 1985
Xenotilapia flavipinnis från Kasanga i Tanzania.
Foto: Robin Hedström
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 10 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Xenotilapia flavipinnis beskrevs formellt av Max Poll år 1985. Inom akvariehobbyn kallas den ibland för ”Gulfenad sandciklid”.
Vad namnet betyder
Xenotilapia är sammansatt av grekiskans ”xenos” (främmande), och ”tilapia” som är en latinisering av ”thiape”, vilket är ett afrikanskt ord för fisk.
Artepitetet flavipinnis kommer från latinets ”flavi” (gul), och ”pinnis” (fenor), vilket syftar på de gula fenorna som arten har i de flesta populationerna.
Utbredning
Arten förekommer runt hela Tanganyikasjön. Typlokalen för arten är Pointe Ruziba i Burundi.
Storlek och utseende
Xenotilapia flavipinnis blir upp till cirka 10 cm. Kroppsformen är slank och strömlinjeformad, med en silverfärgad grundfärg. Fenorna är ofta gula, vilket givit arten dess namn. Könsskillnaderna är små men hanar tenderar att ha mer intensiva färger och längre fenor än honorna.
De geografiska varianterna kan visa skillnader i färgintensitet och mönster, särskilt i fenorna. Några populära geografiska varianter värda att nämna är;
- I den norra delen av sjön: gul ryggfena.
- Cape Tembwe (D. R. Kongo): pärlemorfärgade prickar på kroppen.
- M´toto (D. R. Kongo): två horisontella gula linjer på kroppen.
- Moliro och Chimba (Zambia): längsgående gult band på kroppens bakre del.
- Södra Tanzaniakusten: blå ton på kroppen och en gul ryggfena.
- Kekese och Isonga (Tanzania): röda prickar i ryggfenan.
- Sibwesa (Tanzania) och norrut: orange ryggfenor, ibland med små röda prickar.
- Nyanza Lac (Burundi): gul-orange färg på hakan.
Foder
Den naturliga födan består av små ryggradslösa djur och insektslarver som silas fram från bottenmaterialet. I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är proteinrik räkmix och torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten trivs bäst i den grunda sandområden och övergångszoner, men kan även hittas i djupare vatten.
Akvarium
Ett akvarium för Xenotilapia flavipinnis bör rymma minst 250 liter. Det inreds med ett finkornigt bottenmaterial där det finns stora öppna sandytor och några utspridda större stenar som fungerar som reviravgränsare. Stenarna ska vara släta och rundade för att inte skada artens stora och ömtåliga ögon. Inredningen kan kompletteras med växter som Vallisneria.
Lek
Det är en parbildande biparental munruvare, det vill säga att båda föräldrarna hjälps åt med ruvning och yngelvård. Paren bildas när individerna når vuxen ålder, och de separerar sig då från gruppen för att säkra ett lekområde på sandbotten. Efter leken ruvar honan ägg och larver under de första 7-12 dygnen. Därefter tar hanen tar över ruvningen i ytterligare 4-6 dygn. När ynglen blivit frisimmande skyddas de av båda föräldrarna i ytterligare cirka två veckor.
Allmänt
Xenotilapia flavipinnis hålls bäst parvis, i större akvarier kan flera par hållas tillsammans. Det rekommenderas att skaffa en grupp fiskar och låta dem para ut sig. Där en fredlig ciklid som är bäst att hålla i artakvarium eller tillsammans med andra lugna arter som trivs i de övre vattenskikten, som Cyprichromis och Paracyprichromis. Arten kan vara känslig för stress, så det är viktigt att ge individer tillräckligt med utrymme och en lugn miljö.
Xenotilapia flavipinnis från Kombe i Zambia.
Foto: Magdalena Kwolek-Mirek
Xenotilapia flavipinnis från Isanga i Zambia.
Foto: Michael Persson