Xenotilapia singularis
Boulenger, 1914
Xenotilapia singularis.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 14 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Arten beskrevs ursprungligen som Stappersia singularis av George Albert Boulenger år 1914. Under 1980-talet och framåt användes det provisoriska namnet Xenotilapia sp. ’ochrogenys ndole’, innan den år 2007 fick sitt nuvarande namn.
Vad namnet betyder
Xenotilapia är sammansatt av grekiskans ”xenos” (främmande), och ”tilapia” som är en latinisering av ”thiape”, vilket är ett afrikanskt ord för fisk.
Artepitelet singularis är latin och betyder ”unik”.
Utbredning
Förekommer i den södra delen av Tanganyikasjön mellan Kilewa Bay i Demokratiska Republiken Kongo och Kayla i Tanzania. Typlokalen för arten är Kilewa Bay och Tulo.
Storlek och utseende
Hanar av Xenotilapia singularis blir upp till 14 cm, medan honor är något mindre. Könsmogna hanar är silverfärgade med gröna och blå inslag, samt med diffusa brutna horisontella gula linjer. Bukfenorna är gula med en bred transparent blå kant och tydliga gula fläckar, medan stjärtfenan är gul med en halvmåneformad blå linje. Könsmogna hanar utvecklar också 3-5 stora svarta fläckar på kroppen. Honor och icke könsmogna hanar är silverfärgade.
Foder
I sin naturliga miljö söker den sin föda genom att sila fram ätbart från bottensedimentet, och födan består huvudsakligen av små ryggradslösa djur, insektslarver och blötdjur. I akvarium bör kosten vara varierad och rik på protein, med exempelvis räkmix innehållande en hög andel räkor och fisk, samt torrfoder anpassat för karnivorer (köttätande fiskar). Frysfoder som cyclops, mysis och artemia är också lämpligt.
Naturlig miljö
Lever i miljöer med sandbottnar på grunt vatten, vanligtvis på djup mellan 2 och 5 meter.
Akvarium
Ett akvarium för Xenotilapia singularis bör rymma minst 250 liter och vara minst 1,25 meter långt. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial där det finns stora öppna sandytor och några utspridda större stenar som fungerar som reviravgränsare. Inredningen kan kompletteras med växter som Vallisneria.
Lek
Xenotilapia singularis är en maternal munruvare. Hanarna bygger sandformationer med små högar i en cirkel runt en grund grop för att locka till sig honor. Arten lever ofta i mindre grupper där en dominant hane har ett harem med flera honor. Efter parningen ruvar honan ägg och larver i cirka tre veckor innan de släpper ut ynglen. En kull kan bestå av upp till 40 yngel.
Allmänt
Xenotilapia singularis hålls bäst i små grupper med övervikt på honor. För att få en fungerande grupp är det lämpligt att börja med en grupp yngel som får växa upp tillsammans.Cyprichromis och Paracyprichromis som håller till i de övre vattenregionerna är bra sällskap.
Xenotilapia singularis.
Foto: Ad Konings
Xenotilapia singularis.
Foto: Magdalena Kwolek-Mirek