Xenotilapia sp. 'kilesa'

Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Patrick Eriksson

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderEctodini-gruppen
Max Storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 300 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Rödlistning: Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Xenotilapia sp. ’kilesa’ är ett provisoriskt namn som används i väntan på att arten ska bli vetenskapligt beskriven. Tidigare har namnen Enantiopus sp. ’kilesa’ och Enantiopus melanogenys ’Zaire’ förekommit.

Vad namnet betyder

Xenotilapia är sammansatt av grekiskans ”xenos” (främmande), och ”tilapia” som är en latinisering av ”thiape”, vilket är ett afrikanskt ord för fisk. Handelsnamnet ’kilesa’ tros härleda från en geografisk plats i artens naturliga utbredningsområde, sannolikt orten Kalumbie.

Utbredning

Arten förekommer längs Tanganyikasjöns västra kust mellan Kalemie och Kavalla Island i Demokratiska Republiken Kongo.

Storlek och utseende

Xenotilapia sp. ’kilesa’ blir upp till 14 cm. Hanarna är större än honorna med starkare färger och har något längre fenor. Könsmogna hanar är silverfärgade med tydliga gula och metalliskt blå inslag, med en karakteristisk gul haka. Bukfenor och analfena har en tydlig svart kant och stjärtfenan svarta spetsar. Honor och ungfiskar är silverfärgade.

Foder

I sin naturliga miljö söker den sin föda genom att sila fram ätbart från bottensedimentet, och födan består huvudsakligen av små ryggradslösa djur. I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är proteinrik räkmix och torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten lever knutet till sandbottnar, ofta i kustnära och grunda områden.

Akvarium

Ett akvarium för Xenotilapia sp. ’kilesa’ bör rymma minst 300 liter. Det inreds med ett finkornigt bottenmaterial där det finns stora öppna sandytor och några utspridda större stenar som fungerar som reviravgränsare. Inredningen kan kompletteras med växter som Vallisneria.

Lek

Det är en maternal munruvare som behöver lugn och ro för att trivas och leka, annars är risken stor att honorna inte behåller ägg och yngel tiden ut. Hanen bygger grunda, skålformade bon med små torn runtomkring och lockar sedan dit en lekvillig hona genom att cirkla runt och spänna upp sig i sin färgglada lekdräkt. Honan avger mellan 1 och 8 ägg åt gången som hanen befruktar innan hon plockar upp dem i munnen. Kullarnas storlek varierar vanligen mellan 30 och 80 ägg.

Allmänt

Xenotilapia sp. ’kilesa’ är en aktiv och social art som gärna visar upp sina färger och beteenden i akvarium. Trots att hanar kan vara mer aggressiva under leken är arten generellt fredlig och kan hållas med andra liknande arter. Den hålls bäst i en grupp med flera hanar och honor, då kommer artens beteenden och hanarnas färger bättre fram.
Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Patrick Eriksson
Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Patrick Eriksson
Xenotilapia sp. ’kilesa’, par.
Foto: Kim Jacobsen
Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Patrick Eriksson
Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Michael Persson
Xenotilapia sp. ’kilesa’.
Foto: Patrick Eriksson

IUCN rödlistning

Rödlistning är en klassificering av arter inom växt- och djurlivet efter en bedömning av deras utdöenderisk. Syftet är att kartlägga och bedöma arters tillstånd och status, den risk de löper att försvagas eller dö ut, och vilka åtgärder som krävs för att förbättra deras situation.

Internationellt samordnas arbetet med rödlistning av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).

I rödlistan kategoriseras arter efter deras bedömda tillstånd och status (internationell kod inom parentes):

  • Nära hotad (NT, Near threatened)
  • Livskraftig (LC, Least concern) benämns arter som inte står inför större hot inom en nära framtid.
  • Kunskapsbrist (DD, Data deficiency) är en tvärgående kategori och arten kan höra hemma i vilken annan kategori som helst men listas inte där på grund av kunskapsbrist.
  • Ej bedömd (NE, Not evaluated) inkluderar arter som ännu inte har kunnat utvärderas.

 

Källa: Wikipedia