Xenotilapia spilopterus
Poll & Stewart, 1975
Xenotilapia spilopterus från Mabilibili.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Ectodini-gruppen
Max Storlek: 12 cm
Minsta akvarievolym: 250 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Xenotilapia spilopterus beskrevs ursprungligen av Max Poll och D.J. Stewart år 1975. Sedan dess har namnet korrigerats vid flera tillfällen: år 1991 till Xenotilapia spiloptera och senare år 1992 återställt till Xenotilapia spilopterus. Arten kallas ibland ”finspot Xenotilapia” på grund av de karakteristiska svarta fläckarna på ryggfenan.
Vad namnet betyder
Xenotilapia är sammansatt av grekiskans ”xenos” (ovanlig eller främmande), och ”tilapia” som är en latinisering av ”thiape”, ett afrikanskt ord för fisk. Artepitetet spilopterus kommer från grekiskans ”spilos” (fläck) och ”pteron” (vinge), vilket refererar till de stora svarta fläckarna på ryggfenan.
Utbredning
Arten förekommer i den södra delen av Tanganyikasjön, från Kapamba i Demokratiska Republiken Kongo till Kigoma i Tanzania. Typlokalen för arten är Nyika Bay vid Nkumbula Island, cirka 2 km norr om Mpulungu i Zambia.
Storlek och utseende
Xenotilapia spilopterus blir upp till cirka 12 centimeter. Hanar är lite större och har starkare färger än honor. Det finns flera geografiska varianter av arten, och vid många platser längs Tanzaniakusten har de gult i ryggfenan.
Foder
Den naturliga födan består av zooplankton som fångas i öppet vatten, samt små ryggradslösa djur och insektslarver som silas fram från sedimentet på klippor. I akvarium bör kosten vara varierad och rik på protein, med exempelvis räkmix innehållande en hög andel räkor och fisk, samt torrfoder anpassat för karnivorer (köttätande fiskar). Frysfoder som cyclops, mysis och artemia är också lämpligt.
Naturlig miljö
Lever i den grundare delen av övergångszonen mellan sandbottnar och klippor, men ses ibland också i rena klippmiljöer.
Akvarium
Ett akvarium för Xenotilapia spilopterus bör rymma minst 250 liter och vara minst 1,25 meter långt. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial där det finns stora öppna sandytor och några utspridda större stenar som fungerar som reviravgränsare. Inredningen kan kompletteras med växter som Vallisneria.
Lek
Xenotilapia spilopterus är en biparental munruvare, vilket innebär att båda föräldrarna hjälps åt med ruvning och yngelvård. Utanför leksäsongen lever arten i stim, men under leken delar individerna upp sig i par. Varje par etablerar ett litet revir i stenbiotopen för att leka flera gånger i rad. Honan sköter ruvningen de första 9–12 dygnen innan hanen tar över. Den sammanlagda ruvningstiden är vanligtvis knappt tre veckor. Efter att ynglen släpps ut skyddar båda föräldrarna dem i flera veckor. Kullstorleken varierar mellan 20 och 40 yngel.
Allmänt
Xenotilapia spilopterus hålls bäst parvis. I större akvarier kan dock flera par hållas tillsammans. Det är lämpligt att skaffa en liten grupp ungfiskar och låta dem para ut sig själva. Arter som Cyprichromis och Paracyprichromis, som håller till i de övre vattenregionerna, är lämpliga sällskapsfiskar. Det är en robust och relativt tålig art för sitt släkte.
Xenotilapia spilopterus från Mabilibili.
Foto: Magdalena Kwolek-Mirek
