Ciklidernas namn
Artikel av Michael Persson
Som ny i hobbyn kan det verka avskräckande med alla konstiga namn på cikliderna. Även för den mer erfarne kan det vara svårt att hålla ordning på alla namn och att hänga med i alla namnbyten. Inom vetenskapen är cikliderna ett än så länge ganska outforskat område. Därför beskrivs nya arter i en snabb takt vilket medför att många av de namn vi lärt oss använda förändras. Det kan tyckas enklare att använda handelsnamn som är lättare att uttala och komma ihåg. Problemet är att det kan finnas närmare 2000 ciklidarter i världen och det skulle inte vara hållbart att ha dubbla namn på alla dessa.
Vetenskapliga namn
Den svenska biologen Carl von Linné (1707-1778) skapade ett system för att klassificera och namnge naturen, Systema naturae. Grunden i hans system används än i dag i hela den vetenskapliga världen. ”Gud skapade och Linné ordnade” har blivit ett talesätt.
Namnen är oftast hämtade från grekiskan eller latin, eller en blandning av dem och ibland också något annat språk. När det gäller afrikanska ciklider är det inte ovanligt att man använder ord från ett lokalt språk. Det kallas latinisering när man ger ett namn från ett annat språk en latinsk form. Därför är vetenskapligt namn den rätta termen, inte latinskt namn som ofta slentrianmässigt används.
Namnet indikerar ofta något som är typiskt för släktet/arten. Som exempel kommer namnet på ciklidsläktet Aulonocara från de två grekiska orden aulos och kara som betyder hålighet och huvud. Det syftar på de håligheter på huvudets undersida som fungerar som känselsensorer. Sensorerna används för att lokalisera föda i bottensedimentet och är typiskt för alla arter i släktet. Därför kan man ofta läsa ut mycket om arten från namnet.
Namnet kan också syfta till att hedra en person. Ett exempel på det är Tropheus brichardi som fått sitt artepitet för att hedra den belgiske ciklidexportören och författaren Pierre Brichard (1921-1990) som hade en fångststation vid Tanganyikasjön i Burundi. Däremot anses det inte brukligt att namnge en art efter sig själv.
På Ciklider.se förklaras om möjligt namnens betydelse under rubriken etymologi (läran om ords ursprung).
Ett artnamn består av två delar, släktnamn och artepitet, till exempel Aulonocara (släktnamn) brevinidus (artepitet). Båda delarna behövs för att det ska bli ett komplett artnamn. Släktnamn skrivs med inledande versal, artepitet med gemen och hela namnet kusiveras. Det är också god sed att skriva ut namnet på författaren till den vetenskapliga beskrivningen för arten, samt årtalet artikeln gavs ut.
Då kan det se ut så här: Aulonocara brevinidus Konings, 1995
I artbeskrivningarna på Ciklider.se anges författare under rubriken.
Hela den taxonomiska klassificeringen av Aulonocara brevinidus enligt Linnés Systema naturae ser ut så här:
Domän: Eukaryota (Eukaryoter)
Rike: Animalia (Djur)
Stam: Chordata (Ryggsträngsdjur)
Understam: Vertebrata (Ryggradsdjur)
Överklass: Osteichthyes (Benfiskar)
Klass: Actinopterygii (Strålfeniga fiskar)
Ordning: Perciformes (Abborrartade fiskar)
Familj: Cichlidae (Ciklider)
Släkte: Aulonocara
Art: Aulonocara brevinidus
Det sägs att -”Gud skapade och Linné ordnade”.
Målning: Alexander Roslin, Public domain, via Wikimedia Commons
Aulonocara brevinidus, släktnamnet kommer från de grekiska orden aulos och kara som betyder hålighet och huvud. Artepitetet från de båda latinska orden brevis och nidus som betyder grund och bo. Alltså en ciklid som använder känselsensorer i håligheter på hakan för att lokalisera föda, och som gräver grunda bon. Foto: Ad Konings
Obeskrivna arter
Inom hobbyn är det vanligt med ciklider som ännu inte blivit vetenskapligt beskrivna. Då används ett tillfälligt namn i väntan på att arten ska bli vetenskapligt beskriven och få ett gällande namn. Man skriver då sp. eller spec. (species) före det tillfälliga artepitet. Ett exempel på detta är Eretmodus sp. ”cyanostictus north”. Man hittade en ny nordlig variant av Eretmodus cyanostictus som uppvisade så stora skillnader att man kunde anta att det rörde sig om en ännu obeskriven art, och valde därför ett tillfälligt beskrivande namn. År 2012 blev den vetenskapligt beskriven som Eretmodus marksmithi, då upphörde också det tillfälliga namnet att gälla. Detta ställer ofta till det inom hobbyn eftersom det tillfälliga namnet ofta hänger kvar länge efter att den vetenskapliga beskrivningen gjorts, vilket resulterar i att två olika namn används för samma art.
Handelsnamn
Det finns olika typer av handelsnamn. Det kan vara de tillfälliga namnen som beskrevs i föregående stycke. Det kan också vara ett påhittat namn som Prinsessan av Burundi vars egentliga namn är Neolamprologus brichardi, eller Palettcikliden som egentligen heter Pelvicachromis pulcher. Handelsnamnen är inga problem i sig. De tillkommer oftast för att förenkla och komma bort från de svåra vetenskapliga namnen, kanske ibland också för att handelsnamnen är mer säljande. Problem kan uppstå när samma handelsnamn används på olika arter. Exempelvis är det inte ovanligt att även andra Pelvicachromis-arter kallas palettciklider, eller papegojciklid som används på både en malawiciklid och på en centralamerikansk ciklid.
Lokalformer
En tredje typ av handelsnamn är de för lokala former inom samma art. Ett bra exempel på det är inom släktet Tropheus. Tropheus moorii från Kasakalawe kallas “Bärnsten”, från Kasanga kallas “Röd regnbåge”, från Nkamba kallas “Ilangi”, från Lusingu kallas “Murago”, från Kapampa kallas “Limespot” bara för att ta några exempel.
Odlingsformer
Odlingsformer blir allt populärare i hobbyn. Även dessa får namn, däremot inte vetenskapliga namn eftersom det inte är naturformer. Några exempel är Korallzebra, Fire fish, Röd rubin och Eureka. På Ciklider.se skrivs dessa Aulonocara ‘eureka’.
Inga regler utan undantag
Släktet Lamprologus är ett litet specialfall. Här placerades en mängd olika arter från Tanganyikasjön samt väst- och centralafrika. Sen kom forskningen fram till att enbart flodlevande ciklider skulle ingå i detta släkte. Lamprologus-arter från Tanganikasjön har därför placerats i andra släkten som Altolamprologus, Lepidiolamprologus, Neolamprologus, Paleolamprologus (detta släkte innehåller idag inga arter) och Variabilichromis. Andra är tillfälligt kvar i väntan på vidare utredning, dessa skrivs tillsvidare ‘Lamprologus’ eller (Lamprologus).
Ibland är inte vetenskapen överens. Exempel på det är Metriaclima vs Maylandia, vilket som är det gällande namnet är en diskussion som pågått under många år. Tillsvidare används Metriaclima på Ciklider.se, men detta är alltså två olika namn för samma släkte.