Varför är malawiyngel gula?
Artikel av: Jonas Vannar
– ”There is a lot of things about Lake Malawi that doesn´t seem to make any sense”.
Ja så här svarade Ad Konings på ciklidstämman 2001 i Göteborg, när jag frågade honom om något jag funderat på en längre tid.
Vad är det då som bekymrat mitt sinne? Jo, dom flesta djur har en livshistoria som ser ut som så att det föds många djur men dödligheten hos dom unga individerna är också stor, detta gäller i synnerhet fiskar. Naturligtvis vill även fiskarna minimera sina yngelförluster och därför har i stort sett alla fiskyngel en kamouflerande teckning.
Varför lysande färger?
Men hur kan det då komma sig att ett flertal arter från Malawisjön har yngel som har en lysande gul eller orange teckning. Är det ett nödvändigt ont eftersom dom vuxna honorna (honor och yngel har ofta samma färg) har klara och iögonfallande färger? Men varför är detta då inte vanligare, det finns ju gott om färggranna fiskar.
Vid kontakt med Alf Stalsberg berättar han att han aldrig sett några yngel från någon syd- och centralamerikansk art som inte varit camouflagefärgade. Den gula cikliden, Neolamprologus leleupi från Tanganyikasjön är nog det närmaste vi kommer gula yngel, dom får dom vuxna fiskarnas iögonfallande färg redan när dom är relativt små.
Varför har ett flertal arter från Malawisjön yngel med en lysande gul eller orange teckning?
Chindongo saulosi. Foto: Mattias Aldén
Uppätna
Första gången jag på allvar började fundera över detta var när jag höll en ruvande Pseudotropheus demasoni-hona tillsammans med en kull Metriaclima estherae-yngel. Detta visade sig vara lite obetänkt för vad hände när demasoni-honan spottade och fick se att akvariet var fullt med små läckerbitar som minsann inte var hennes egna?
Det slutade med att hon hade ätit upp alla honyngel utom ett. För de som inte är bekant med den här arten kan jag berätta att hon-ynglen redan när dom kommer fram ur honans mun har en klart gulorange färg. Medan inget av dom bruna hanynglen hade strukit med.
Orsak?
Vad berodde detta på? Att honynglena var lättare att upptäcka är troligt då det formligen lyser om dom, eller var det så att honan lät dom bruna passera som sina egna yngel, även om dom inte är så lika, demasoni-ynglena är snarare mörkblå-gråvit randiga när dom är riktigt små. Ytterligare en anledning till eftertanke fick jag när jag sedan studerade könsfördelningen hos halvvuxna M. estherae individer i mitt stora akvarium där yngel från dom senaste kullarna fått gå kvar med föräldrarna.
Där fanns nu dubbelt så många han- som honyngel, och detta trots att det ju föds lika många av båda könen, eller enligt min erfarenhet till och med något fler honor än hanar, även om jag naturligtvis är medveten om att dessa enstaka observationer mycket väl kan vara resultatet av ren slump.
De praktfullt orangeröda Metriaclima estherae (rödzebra)-honorna syns på långt håll.
Foto: Michael Persson
Polymorfism
Nästa källa till vakna nätter är fenomenet med polymorfism som är så vanligt hos många mbuna-arter från Malawisjön. De flesta är väl relativt överens om att detta har utvecklats som ett predatorskydd, och visst alla som sett ett fläckigt yngel håller med om att visst är dom väl kamouflerade. Men varför är dom då inte vanligare?
Om vi tittar närmare på den röda zebrans hemvist Minos Reef, Mozambique så finns där gott om de vackra röda honorna, men även OB-fläckiga honor. Dessa är inte bara prickiga dom är även mycket mörkare i färgen och detta speciellt när dom är små då dessa honor är väldigt bra kamouflerade.
Om det hade varit så att dom röda honorna är lättare för predatorerna att fånga än dom fläckiga borde dessa ha en högre mortalitet, och följaktligen skulle fläckiga honor gynnas. Detta borde på sikt leda till att dom fläckiga honorna kommer att dominera populationen. Så är nu inte fallet, det är istället det omvända de röda honorna är klart vanligare än de fläckiga.
Varför är de OB-färgade rödzebrahonorna så ovanliga i Malawisjön? De är ju mycket bättre kamouflerade.
Foto: Michael Persson
Fläckig, en nackdel?
Kan det kanske finnas nackdelar med att vara fläckig och detta överväger fördelarna? Men, det finns flera ställen i Malawisjön där dom fläckiga honorna faktiskt är dominerande. Ett av dessa ställen är Mbenji Island (en ö som ligger väldigt långt ut i sjön) och här finns en representant ur zebra-gruppen, Metriaclima mbenjii. Här finns det gott om fläckiga honor, det finns även normalfärgade gråbruna honor men dessa är sällsynta. Här finns även ovanligt gott om fläckiga hanar (Marmalade Cats).
Teorierna om varför fläckiga zebror är så vanliga här är många, men en trolig teori bygger på det faktum att det saknas liknande fiskar, och att det inte spelar nån större roll om man ser lite annorlunda ut, man får till det ändå!
Men för att röra till det ännu mer, hos polygama munruvare, är det honorna som känner igen och godkänner den hane som de skall fortplanta sig med, hur detta egentligen sker är ännu oklart med det sker troligen genom en mängd olika signaler (siluett, färger, beteende).
Då borde väl inte honornas utseende spela någon roll, eller?
Inte vettigt i Malawisjön
Denna artikel har knappast bringat någon klarhet i frågan, snarare tvärt om. Och det är nog så att detta är en av de olösta gåtor som omger malawicikliderna och deras värld. För visst är det ett spännande och mycket komplext ekosystem som våra fiskar kommer från där nere i Afrika, och även om antalet nya arter som upptäcks minskar för varje år i och med att sjön blir mer och mer utforskad så finns det ännu så otroligt mycket kvar om Malawi- och Tanganyikasjön som vi inte har den blekaste aning om.
Troligen var det denna insikt som fick Ad Konings att kort konstatera, – ”Det är mycket i malawisjön som inte verkar vettigt”.